Knapriga frön
Dagens skönaste story berättar en jobbarkompis för mig idag på lunchen.
För ett tag sen rekommenderade jag henne att äta Psylliumfrön för att få magen att fungera och må bra och stabilisera GI. Resultatet är grymt skönt oavsett om man har problem eller inte *try it, you won't regret it!*.
Så idag berättar hon att hon strör en tesked över filen varje morgon och har gjort det i flera månader - till magens belåtenhet. Sist när fröna tog slut gick hon och köpte nya. Lite annorlunda konsistens än i förra paketet, konstaterade hon. Gelén som de ska bilda var inte heller lika riklig som i förra paketet. Men nåja, inga närmare reflektioner och hon fortsatte att äta. Effekten var däremot inte fullt lika bra som förra paketet. Kanske borde hon redan då ha anat oråd och tittat närmare på påsen...
För några helger sen hade hon några tjejpolare som sov över natt. På morgonen skulle de äta frukost och hon bjuder dem att smaka psyllium varpå en av den utbrister. "Men det där är ju inte psylliumfrön, det där är ju alfalfafrön. De ska ju groddas innan man äter dem...." Inte undra på att det var så knaprigt!
Tack för att du berikar min vardag med dina alltid lika ursköna storys, A!
För ett tag sen rekommenderade jag henne att äta Psylliumfrön för att få magen att fungera och må bra och stabilisera GI. Resultatet är grymt skönt oavsett om man har problem eller inte *try it, you won't regret it!*.
Så idag berättar hon att hon strör en tesked över filen varje morgon och har gjort det i flera månader - till magens belåtenhet. Sist när fröna tog slut gick hon och köpte nya. Lite annorlunda konsistens än i förra paketet, konstaterade hon. Gelén som de ska bilda var inte heller lika riklig som i förra paketet. Men nåja, inga närmare reflektioner och hon fortsatte att äta. Effekten var däremot inte fullt lika bra som förra paketet. Kanske borde hon redan då ha anat oråd och tittat närmare på påsen...
För några helger sen hade hon några tjejpolare som sov över natt. På morgonen skulle de äta frukost och hon bjuder dem att smaka psyllium varpå en av den utbrister. "Men det där är ju inte psylliumfrön, det där är ju alfalfafrön. De ska ju groddas innan man äter dem...." Inte undra på att det var så knaprigt!
Tack för att du berikar min vardag med dina alltid lika ursköna storys, A!
Feträtt!
Ouiii, strax ska jag rulla iväg mot anställningsintervjun. Jag är så enormt rätt för dem med min kompetens! Vet ändå inte om jag vill byta jobb just nu. Blir nervös. Undrar varför jag utsätter mig för detta. Är smickrad över att få komma på intervju, det händer inte varje dag precis i den här branschen.
Har haft värsta beslutångesten nu på morgonen för frisyren - curly eller rakt? Det blev curly. Storrandig skjorta med snygg (läs: djup) u-ringning eller mindre randig och inte så djup ringning? Det blev den smårandiga, mer jag liksom. Glasögon eller linser? Det blev linser.
Ska ta bilen dit. Rädd för att inte hitta, även om jag i närheten varje dag... Planerar att åka 40 minuter före intervjun trots att det bara tar en kvart dit. Vojne...
Måste hinna gå på toa innan jag går. Och ingen sponsring från mannen som är ute i skidspåret till eftermiddagen. Jag måste klara detta själv. Jag fixar det, utan tvekan. Det är ju rätt cool att få gå på intervju. Tänk om jag får det då? Vad gör jag då? Och har jag lagt mig tillräckligt högt på löneribban? Ska jag ta i lite till eller blir jag oattraktiv då?
Brr-rr... Nu är det bäst att jag åker innan jag får totalspinn. Bättre att göra nåt än att sitta här och älta.
Såja, iväg med sig nu, Cinks. Ut till äventyret. Våga tappa fotfästet en liten stund. Det kommer att kännas bra efteråt.
Tjing.
Har haft värsta beslutångesten nu på morgonen för frisyren - curly eller rakt? Det blev curly. Storrandig skjorta med snygg (läs: djup) u-ringning eller mindre randig och inte så djup ringning? Det blev den smårandiga, mer jag liksom. Glasögon eller linser? Det blev linser.
Ska ta bilen dit. Rädd för att inte hitta, även om jag i närheten varje dag... Planerar att åka 40 minuter före intervjun trots att det bara tar en kvart dit. Vojne...
Måste hinna gå på toa innan jag går. Och ingen sponsring från mannen som är ute i skidspåret till eftermiddagen. Jag måste klara detta själv. Jag fixar det, utan tvekan. Det är ju rätt cool att få gå på intervju. Tänk om jag får det då? Vad gör jag då? Och har jag lagt mig tillräckligt högt på löneribban? Ska jag ta i lite till eller blir jag oattraktiv då?
Brr-rr... Nu är det bäst att jag åker innan jag får totalspinn. Bättre att göra nåt än att sitta här och älta.
Såja, iväg med sig nu, Cinks. Ut till äventyret. Våga tappa fotfästet en liten stund. Det kommer att kännas bra efteråt.
Tjing.
Generellt om Cinks-lista
Lista från Talkback
Färg
Röd och svart
Frukt
Mango
Dryck
Latte & Pago
Drink
GT (oslagbar) och anything med vaniljvodka(den du bjöd på var fiiin, Minks...hick ;-)
Doftar
Cool water
Skådespelare (manlig)
Richard Gere
Skådespelare (kvinnlig)
Winona Ryder
Sex
Oh, yes, yes, yesssss.........
Serie (tv)
Följer "Prison break" fanatiskt.
Författare
Läste den härligaste boken nu i vår, en gåva från Minks, som var sååå rolig. "Hemma hos Martina" med Martina Haag.
Radiokanal
P3. Men samtidigt har jag börjat bojkotta kanalen på eftermiddagarna när det bara är kiss- och bajshumor. Har till och med skickat en klagig insändare till kanalen!
Sport
Simhopp (på tv)
Färg
Röd och svart
Frukt
Mango
Dryck
Latte & Pago
Drink
GT (oslagbar) och anything med vaniljvodka(den du bjöd på var fiiin, Minks...hick ;-)
Doftar
Cool water
Skådespelare (manlig)
Richard Gere
Skådespelare (kvinnlig)
Winona Ryder
Sex
Oh, yes, yes, yesssss.........
Serie (tv)
Följer "Prison break" fanatiskt.
Författare
Läste den härligaste boken nu i vår, en gåva från Minks, som var sååå rolig. "Hemma hos Martina" med Martina Haag.
Radiokanal
P3. Men samtidigt har jag börjat bojkotta kanalen på eftermiddagarna när det bara är kiss- och bajshumor. Har till och med skickat en klagig insändare till kanalen!
Sport
Simhopp (på tv)
Ett ord kan betyda så mycket
Jag hörde den här berättelsen på radion för några år sen och tyckte den var så talande om hur det ibland kan vara i relationer och hur enkelt och svårt det kan vara att kommunicera....
Det vara alldeles tyst i sovrummet.
Hon låg och såg på hans ansikte som vilade tungt mot kudden bredvid henne. Hon kunde höra hans jämna andhämtning.
Så plötsligt ruskade hon honom hårt och han vaknade med ett ryck.
- Va, vad är det? Har jag försovit mig? Har inte väckarklockan ringt?
- Älskar du mig? frågade hon.
- Eh...va?
- Älskar du mig?
- Men vi är ju gifta.
- Ja, men älskar du mig, fastän det är morgon och inte har sminkat mig och fixat håret?
Och han tänkte: "Det är ju så många saker som jag älskar; mina golfklubbor, Filét Oscar, segelbåten och goda viner, min gamla mor, mina barn och sommarstugan. Och visst älskar jag henne. Hon är den finaste kvinnan jag någonsin träffat och jag älskar henne och för mig betyder det inget att hon inte har sminkat sig eller fixat till håret. Det är iallfall henne som jag älskar mest av allt".
Så han svarade:
-Mmmm...
Tack M för att du med ord och handling alltid får mig att känna mig sedd och älskad...trots att jag ibland ser ut som en tvättbjörn med k-rufs på morgonen.
Det vara alldeles tyst i sovrummet.
Hon låg och såg på hans ansikte som vilade tungt mot kudden bredvid henne. Hon kunde höra hans jämna andhämtning.
Så plötsligt ruskade hon honom hårt och han vaknade med ett ryck.
- Va, vad är det? Har jag försovit mig? Har inte väckarklockan ringt?
- Älskar du mig? frågade hon.
- Eh...va?
- Älskar du mig?
- Men vi är ju gifta.
- Ja, men älskar du mig, fastän det är morgon och inte har sminkat mig och fixat håret?
Och han tänkte: "Det är ju så många saker som jag älskar; mina golfklubbor, Filét Oscar, segelbåten och goda viner, min gamla mor, mina barn och sommarstugan. Och visst älskar jag henne. Hon är den finaste kvinnan jag någonsin träffat och jag älskar henne och för mig betyder det inget att hon inte har sminkat sig eller fixat till håret. Det är iallfall henne som jag älskar mest av allt".
Så han svarade:
-Mmmm...
Tack M för att du med ord och handling alltid får mig att känna mig sedd och älskad...trots att jag ibland ser ut som en tvättbjörn med k-rufs på morgonen.
MS Olympiaden
Hittade anteckningar i min dagbok från sommaren som gick på härliga, soliga västkusten.
Vi hade OS i "delfindyk" från poolkanten. F utförde givetvis alla hoppen i varierande stil.
Jag var enväldig domdam och M var domherre....(jo, det står faktiskt så )
Utdrag ur startfältet
Inge Plask
Fasen VaPlask
Delfina Delfinus
Så? Vem vann?
På prispallen
Naturligtvis vann F själv med oslagbara 10 poäng.
På andraplats kom Madeleine Papadopoulus från Grekland med 8 poäng
Trea blev otippat Haja Valus med 7,5 poäng.
Sistaplatsen delades av Shang Bah, Christine Everson och Klorofina Poulina som fick 0 poäng
Vi hade OS i "delfindyk" från poolkanten. F utförde givetvis alla hoppen i varierande stil.
Jag var enväldig domdam och M var domherre....(jo, det står faktiskt så )
Utdrag ur startfältet
Inge Plask
Fasen VaPlask
Delfina Delfinus
Så? Vem vann?
På prispallen
Naturligtvis vann F själv med oslagbara 10 poäng.
På andraplats kom Madeleine Papadopoulus från Grekland med 8 poäng
Trea blev otippat Haja Valus med 7,5 poäng.
Sistaplatsen delades av Shang Bah, Christine Everson och Klorofina Poulina som fick 0 poäng
Barndomsminne 2 - En hyllning till barndomsvännen
Min barndomsblogg vill jag tillägna dagens namnsdagsbarn.
Jag var bästis med den två år äldre, blonda och smala flickan som bodde granne med mig när jag var liten. Hon var en pojkflicka som både bet på naglarna och klippte håret kort, sa "gabberob" och "tarrik" hur mycket än min mamma försökte hjälpa henne till rätt uttal, var duktig på att spela fotboll och sniffade på doften på ovansidan av handen när hon funderade.
Vi lekte ofta med barbie. Vi slogs om att heta Agneta. Leken handlade oftast om en kille och en tjej som blev ihop och hånglades (det var säkert jag som kom på idén till det). Sen kom en ful gubbe (den fulaste killdockan) och förstörde allt. Det slutade oftast med att han dog av fallet från en hög klippa eller nåt sånt.
Vi var lika ofta i sandlådan vid lekis och byggde världar i sanden och körde runt med våra bröders bilar i flera timmar. Jag började tycka att billekarna var för barnsliga när jag var kring 11 år men hon tröttnade hon aldrig.
Lyckan var stor när vi samtidigt fick ärva exakt likadana jeanshängselbyxor och en gul skjorta med svarta tåg på från våra storebröder. En reflektion; hur stor var egentligen klädkollektionen när vi var små?
Hemma hos mig åt vi vegetariskt. Hos henne åt man mycket korv. Vi åt ofta hos varandra. Så ofta att det blev en lite portal av allt spring i hagtornshäcken som avdelade våra tomter. Hon älskade mammas mat, särskilt "Rädd grönsakssoppa" och jag älskade lika mycket att grilla korv på hennes baksida.
Andra bra saker var att man fick boxa jättehårt på hennes pappas mage, hon hade Äppelshampoo och vi fick ofta ta glass hemma hos henne, ibland två glasspinnar. Pinnen lade vi på vårt "lager" i sopskåpet.
En gång blev jag fasttagen och bunden vid ett träd av några killar i min klass. Jag gick kanske i tvåan. Gråtande och bedjande bad jag att få bli släppt så jag kunde gå hem och äta. Killarna bara skrattade tills en av killarnas mamma gick förbi och sade till dem att släppa mig. Jag sprang skräckslagen hem och vågade inte gå ut på flera veckor. Inte ensam iallfall. Men då kom bror och hon på att de kunde skydda mig. Så med en före och en efter gick vi ut och trotsade skräcken för att råka på killarna igen. Så gör en riktigt vän!
Nån gång ska jag skriva ner alla bra saker som hon gjorde och allt hon betydde för mig och ge till hennes dotter för att hon ska få veta vilken bra mamma hon hade!
Kram till dig, kompis och grattis på namnsdagen!
Jag var bästis med den två år äldre, blonda och smala flickan som bodde granne med mig när jag var liten. Hon var en pojkflicka som både bet på naglarna och klippte håret kort, sa "gabberob" och "tarrik" hur mycket än min mamma försökte hjälpa henne till rätt uttal, var duktig på att spela fotboll och sniffade på doften på ovansidan av handen när hon funderade.
Vi lekte ofta med barbie. Vi slogs om att heta Agneta. Leken handlade oftast om en kille och en tjej som blev ihop och hånglades (det var säkert jag som kom på idén till det). Sen kom en ful gubbe (den fulaste killdockan) och förstörde allt. Det slutade oftast med att han dog av fallet från en hög klippa eller nåt sånt.
Vi var lika ofta i sandlådan vid lekis och byggde världar i sanden och körde runt med våra bröders bilar i flera timmar. Jag började tycka att billekarna var för barnsliga när jag var kring 11 år men hon tröttnade hon aldrig.
Lyckan var stor när vi samtidigt fick ärva exakt likadana jeanshängselbyxor och en gul skjorta med svarta tåg på från våra storebröder. En reflektion; hur stor var egentligen klädkollektionen när vi var små?
Hemma hos mig åt vi vegetariskt. Hos henne åt man mycket korv. Vi åt ofta hos varandra. Så ofta att det blev en lite portal av allt spring i hagtornshäcken som avdelade våra tomter. Hon älskade mammas mat, särskilt "Rädd grönsakssoppa" och jag älskade lika mycket att grilla korv på hennes baksida.
Andra bra saker var att man fick boxa jättehårt på hennes pappas mage, hon hade Äppelshampoo och vi fick ofta ta glass hemma hos henne, ibland två glasspinnar. Pinnen lade vi på vårt "lager" i sopskåpet.
En gång blev jag fasttagen och bunden vid ett träd av några killar i min klass. Jag gick kanske i tvåan. Gråtande och bedjande bad jag att få bli släppt så jag kunde gå hem och äta. Killarna bara skrattade tills en av killarnas mamma gick förbi och sade till dem att släppa mig. Jag sprang skräckslagen hem och vågade inte gå ut på flera veckor. Inte ensam iallfall. Men då kom bror och hon på att de kunde skydda mig. Så med en före och en efter gick vi ut och trotsade skräcken för att råka på killarna igen. Så gör en riktigt vän!
Nån gång ska jag skriva ner alla bra saker som hon gjorde och allt hon betydde för mig och ge till hennes dotter för att hon ska få veta vilken bra mamma hon hade!
Kram till dig, kompis och grattis på namnsdagen!
4-i-rad-lista
Ursprungligen från Hedgehog
...på vägen togs något bort och något lades till.
Four jobs you have had in your life:
1. Nyhetsuppläsare i TV
2. Flygplansstäderska
3. Idrottslärare
4. Statist
Four movies you could watch over and over:
1. Det stora Blå (patetiskt eller ej)
2. Dirty Dancing
3. Ice Age (superskön!)
4. Man in Black (patetiskt eller ej igen men jag kunde inte komma på nån annan för jag kollar ju överhuvudtaget inte så mycket på film / tv).
Four places you have been on vacation:
1. Cognac
2. Condom
3. Champagne
4. Cannes
Four websites you visit daily:
1. Aftonbladet
2. Passagen
3. Bloggen
4. SAS
Four of your favorite foods:
1. Ädelostgratinerad lax med parmesanmos
2. Kycklingwok!!!
3. Musslor i vitt vin
4. Köttfärspaj à la fd. svärmor
Four places you would rather be right now:
1. Under mitt nyiköpta, sköna täcke
2. I liten bikini på en varm strand i ett varmt land
3. På en bar i stan med en god väninna och ett gott glas vin
4. Under samma sköna täcke med min hunk och en MASSA tid...
Four persons that means a lot to you:
1. F
2. Hunken
3. Mamsen
4. Väninnorna
Four activities you prefer to do:
1. Lyssna på musik med bra texter
2. Träna aerobics till bröstdunkande musik
3. Hånglas
4. Klipp & klistra
Four dreams you wish would be fulfilled:
1. Att få uppleva INKA-leden (innan det är för sent)
2. Att få ett barn
3. Att få leva med M:et resten av livet
4. Att jag får jobbet! (intervju måndag)
...på vägen togs något bort och något lades till.
Four jobs you have had in your life:
1. Nyhetsuppläsare i TV
2. Flygplansstäderska
3. Idrottslärare
4. Statist
Four movies you could watch over and over:
1. Det stora Blå (patetiskt eller ej)
2. Dirty Dancing
3. Ice Age (superskön!)
4. Man in Black (patetiskt eller ej igen men jag kunde inte komma på nån annan för jag kollar ju överhuvudtaget inte så mycket på film / tv).
Four places you have been on vacation:
1. Cognac
2. Condom
3. Champagne
4. Cannes
Four websites you visit daily:
1. Aftonbladet
2. Passagen
3. Bloggen
4. SAS
Four of your favorite foods:
1. Ädelostgratinerad lax med parmesanmos
2. Kycklingwok!!!
3. Musslor i vitt vin
4. Köttfärspaj à la fd. svärmor
Four places you would rather be right now:
1. Under mitt nyiköpta, sköna täcke
2. I liten bikini på en varm strand i ett varmt land
3. På en bar i stan med en god väninna och ett gott glas vin
4. Under samma sköna täcke med min hunk och en MASSA tid...
Four persons that means a lot to you:
1. F
2. Hunken
3. Mamsen
4. Väninnorna
Four activities you prefer to do:
1. Lyssna på musik med bra texter
2. Träna aerobics till bröstdunkande musik
3. Hånglas
4. Klipp & klistra
Four dreams you wish would be fulfilled:
1. Att få uppleva INKA-leden (innan det är för sent)
2. Att få ett barn
3. Att få leva med M:et resten av livet
4. Att jag får jobbet! (intervju måndag)
Tajming handlar mycket om resultatet av regndans
Jag läste visdomsordet för ett tag sen.
Med min förkärlek för ovetenskapliga teorier
gillar jag verkligen att den tar udden av teorier,
skrock och annat vidskepligt:
Tajming handlar mycket om resultatet av regndans
Om det börjar regna när man dansar regndans
handlar det inte om nåt annat än att den dansades
vid rätt tillfälle, dvs när regn analkades = timing!
Som till exempel när jag gissar rätt på kön på bäbis
efter bäbis. Jag bara 'ser' det på mammorna. Och
visst blev det en pojke som grannarna fick i fredags!
Inget annat än tajming såklart. Ändå har jag olagligt
ofta rätt.
Nu har jag några funderingar kring en lite underlig sak ....
Natten till lördagen drömde jag om ökisarna.
Första och enda gången (hittills).
Samma dag som den ena dog.
Både Socker och Sotis sov i våra sängar.
De kurade ihop sig som små katter.
Varseblivning eller timing. Jag vill gärna tro det senare
men ibland tycker jag att jag tajmar saker lite väl bra...
Med min förkärlek för ovetenskapliga teorier
gillar jag verkligen att den tar udden av teorier,
skrock och annat vidskepligt:
Tajming handlar mycket om resultatet av regndans
Om det börjar regna när man dansar regndans
handlar det inte om nåt annat än att den dansades
vid rätt tillfälle, dvs när regn analkades = timing!
Som till exempel när jag gissar rätt på kön på bäbis
efter bäbis. Jag bara 'ser' det på mammorna. Och
visst blev det en pojke som grannarna fick i fredags!
Inget annat än tajming såklart. Ändå har jag olagligt
ofta rätt.
Nu har jag några funderingar kring en lite underlig sak ....
Natten till lördagen drömde jag om ökisarna.
Första och enda gången (hittills).
Samma dag som den ena dog.
Både Socker och Sotis sov i våra sängar.
De kurade ihop sig som små katter.
Varseblivning eller timing. Jag vill gärna tro det senare
men ibland tycker jag att jag tajmar saker lite väl bra...
Fantastisk isflinga
På träden där ute i skärgården hade det bildats så himla vackra "isflingor".
Mer isvak
Bild innifrån den varma bastun
på "min" vak där jag badade förra helgen.
Frivilligt!
Med glädje!
Tre gånger dessutom!
Tihi!
Första stora sorgen
Lilla F har för första gången fått känna på maktlösheten och sorgen när någon som står en nära oväntat går bort.
Jag noterade i ena ögonvrån imorse att hon var vid buren där hennes älskade ökenråttor bor. Plötsligt vände hon sig tvärt med panik i ögonen. Axlarna var framåtskjutna som alltid hon gör när hon blir rädd och osäker.
"Mamma, jag tror att Sotis är död" nästan skrek hon och så började tårarna rinna. Hon hade hittat den svarta ökenråttevännen stel och orörlig i terariet. Troligvis gick musen bort under natten. Hon grät krampaktigt och även hennes mor grät några tårar. Vi kramades hårt.
"Men nu får vi inte glömma lilla Socker som faktist fortfarande lever. Hon behöver dig mer än nånsin nu" sade jag till F och vi letade genast fram den beigefärgade ökenkompisen som låg och tröck längst in i sitt lilla lila trähus med en regnbåge på framsidan.
Vi tog fram en stor bild på änglen Sotis på datorn och citerade några fina ord ur boken "Adjö, Herr Muffin" som just handlar om ett smådjur som går bort. Precis som Herr Muffin hade nog Sotis ont i magen och kanske var det anledningen till att hennes tid på jorden bara blev 20 månader.
Jag lyfte försiktigt upp Sotis från sandskålen där hon satt som förstelnad. Jag måste medge att det var med ett visst motstånd. Jag fick ta ett stort andetag först. Magen var fortfarande varm så jag gissar att hon dött framåt morgonkvisten. Jag lade henne i en fin kartong med bomull och spån i, fyllde på med lite mat på resan och tände ljus som vi ställt runt omkring kartongen.
Där har hon nu legat hela dagen så F och hennes sörjande kompisar på gatan (de kom direkt in för att trösta!) har kunnat titta och klappa henne lite innan locket på kartongen sätts på för alltid.
Jag citerar avslutningsvis några av Fs egna ord:
Nu är du borta,
borta från din matte och
din kompis Socker
FARVÄL
Sotis
Jag noterade i ena ögonvrån imorse att hon var vid buren där hennes älskade ökenråttor bor. Plötsligt vände hon sig tvärt med panik i ögonen. Axlarna var framåtskjutna som alltid hon gör när hon blir rädd och osäker.
"Mamma, jag tror att Sotis är död" nästan skrek hon och så började tårarna rinna. Hon hade hittat den svarta ökenråttevännen stel och orörlig i terariet. Troligvis gick musen bort under natten. Hon grät krampaktigt och även hennes mor grät några tårar. Vi kramades hårt.
"Men nu får vi inte glömma lilla Socker som faktist fortfarande lever. Hon behöver dig mer än nånsin nu" sade jag till F och vi letade genast fram den beigefärgade ökenkompisen som låg och tröck längst in i sitt lilla lila trähus med en regnbåge på framsidan.
Vi tog fram en stor bild på änglen Sotis på datorn och citerade några fina ord ur boken "Adjö, Herr Muffin" som just handlar om ett smådjur som går bort. Precis som Herr Muffin hade nog Sotis ont i magen och kanske var det anledningen till att hennes tid på jorden bara blev 20 månader.
Jag lyfte försiktigt upp Sotis från sandskålen där hon satt som förstelnad. Jag måste medge att det var med ett visst motstånd. Jag fick ta ett stort andetag först. Magen var fortfarande varm så jag gissar att hon dött framåt morgonkvisten. Jag lade henne i en fin kartong med bomull och spån i, fyllde på med lite mat på resan och tände ljus som vi ställt runt omkring kartongen.
Där har hon nu legat hela dagen så F och hennes sörjande kompisar på gatan (de kom direkt in för att trösta!) har kunnat titta och klappa henne lite innan locket på kartongen sätts på för alltid.
Jag citerar avslutningsvis några av Fs egna ord:
Nu är du borta,
borta från din matte och
din kompis Socker
FARVÄL
Sotis
Coolt inlägg
Jag är nöjd och lite extra glad över att jag i helgen
äntligen provade på att bada I S V A K !
Skithäftigt!
Jag var rädd att det skulle bli för kallt (nähä..)
men bastun var värmande efter varje
dopp, tre till antalet och allt utom obehagligt.
Tänk va härligt att det fortfarande finns så
många roliga saker att upptäcka här i livet!
äntligen provade på att bada I S V A K !
Skithäftigt!
Jag var rädd att det skulle bli för kallt (nähä..)
men bastun var värmande efter varje
dopp, tre till antalet och allt utom obehagligt.
Tänk va härligt att det fortfarande finns så
många roliga saker att upptäcka här i livet!
Latjo lördag!
Va kul att det funkade.
Vi kombinerar lördagens besök hos farfar med lite bus
hos Minks m fam. F och J kommer så himla bra överens
så man blir alldeles lycklig.
Först ett besök på IKEA och köpa nya täcken.
Sen Minks - farfar - Minks och hem. På kvällen bullar vi
upp och spelar in bidragen i första delfinalen i
melodifestivalen - vilken helg! Tjoho!
Vi kombinerar lördagens besök hos farfar med lite bus
hos Minks m fam. F och J kommer så himla bra överens
så man blir alldeles lycklig.
Först ett besök på IKEA och köpa nya täcken.
Sen Minks - farfar - Minks och hem. På kvällen bullar vi
upp och spelar in bidragen i första delfinalen i
melodifestivalen - vilken helg! Tjoho!
Till minne av farfar
Slanggurka
Vi går i den prunkande trädgården på landet där farmor och farfar bor. Farfar älskar sin trädgård och vårdar den ömt. Farfar går först, bror och jag håller jämn takt strax bakom. Vi går mot växthuset. Där odlar farfar slanggurka. Han öppnar dörren till det kvava växthuset som luktar jord och fukt och tar fram en kniv och skär av varsin slanggurka till mig och bror. "Här" säger han och det betyder "i år har gurkorna verkligen växt och blivit fina. Varsågoda och ta varsin. Hoppas de ska smaka". Farfar fortsätter längs gången i trädgården och bror och jag trippar vidare i hans hasor, smaskandes på varsin solvarm och saftig gurka.
Sockerdricka
Hemma hos farmor och farfar dorfar det svagt av tobak. Farfar röker både pipa och cigarett, mest pipa. Det luktar trygghet och värme. Bror och jag hinner oftast inte komma innanför tröskeln hemma hos dem innan farfar muttrar: "Nu är ni väl törstiga". Vi fnissar och svarar att det är vi visst. Tillsammans går vi ner i källaren. Farfar vrider runt strömbrytaren så vi ska hitta vår väg ner till matkällaren och fram till drickabacken. Vi tar varsin Sockerdrika. Det kan vara cola, fanta eller sprite men hos farfar och farmor heter all läsk 'Sockerdricka'. Ända upp på mellanstadiet tror jag att läsk är Sockerdricka. Först då förstår jag varför jag alltid får sockerdricka när jag vill ha 'Sockerdricka' på restaurang...
Kock
Farfar växte upp på landet med en massa syskon. Sju om jag inte minns fel. Nästan alla hette nåt på 'R'. För inte så länge sen berättar farfar hur han cyklar långväga som ung pojke med strömming på pakethållaren för att sälja i gårdarna runtomkring. Och hur en grannfru förbarmar sig och köper upp nästan hela partiet som annars är rätt svårsålt. Strömming bjuder han mig aldrig på men däremot fantastiska fläskkotletter med potatis och sås. När farmor dör tar han sonika vid där farmor lämnade in och lagar mat med samma (jodå, jag vidhåller) finess som farmor gjorde...nåja, kanske inte fullt lika mycket grönsaker men gurka lägger han in till gräddsåsen och kotletterna.
Pengaburken
Hemma hos farmor och farfar finns det en pengaburk i näver full med småslantar. Vi tar alltid fram den när vi kommer på besök och räknar, staplar och leker med. En gång lyser femtioöringarna lite för starkt i mina ögon och jag smyger ner några 50-öringar i fickan. Mamma och pappa får syn på dem när vi kommer hem och med svansen mellan benen läggs de tillbaka nästa gång vi var där. Jag lär mig en läxa och det försvinner aldrig mer några 50-öringar därifrån. Iallfall inte via mina fickor.
Karamellskålen
Tystnaden är slående hos farmor och farfar. Inga onödiga ljud, skrällande stereoapparater eller fläktar. I vardagsrummet står moraklockan och tickar högtidligt, tick, tack, tick, tack... För alla vi fem kusiner tror jag att det är en sport att ljudlöst smyga in i vardagsrummet över den gröna heltäckningsmattan fram till bordet med den lilla mässingsskålen, försiktigt försöka lyfta locket utan det där "klinget" av mässing mot mässing och snappa åt oss en karamell från skålen. Ibland lyckas det. Tror vi. Och även om farmor och farfar hör oss så säger de aldrig nåt. Kanske sitter de och småskrattar i köket medan vi äventyrar. Precis som Fs farmor gör nu när hon smyger runt hemma hos henne och kollar in alla saker varenda gång hon kommer dit. Helt osynligt. Tror hon.
Vi går i den prunkande trädgården på landet där farmor och farfar bor. Farfar älskar sin trädgård och vårdar den ömt. Farfar går först, bror och jag håller jämn takt strax bakom. Vi går mot växthuset. Där odlar farfar slanggurka. Han öppnar dörren till det kvava växthuset som luktar jord och fukt och tar fram en kniv och skär av varsin slanggurka till mig och bror. "Här" säger han och det betyder "i år har gurkorna verkligen växt och blivit fina. Varsågoda och ta varsin. Hoppas de ska smaka". Farfar fortsätter längs gången i trädgården och bror och jag trippar vidare i hans hasor, smaskandes på varsin solvarm och saftig gurka.
Sockerdricka
Hemma hos farmor och farfar dorfar det svagt av tobak. Farfar röker både pipa och cigarett, mest pipa. Det luktar trygghet och värme. Bror och jag hinner oftast inte komma innanför tröskeln hemma hos dem innan farfar muttrar: "Nu är ni väl törstiga". Vi fnissar och svarar att det är vi visst. Tillsammans går vi ner i källaren. Farfar vrider runt strömbrytaren så vi ska hitta vår väg ner till matkällaren och fram till drickabacken. Vi tar varsin Sockerdrika. Det kan vara cola, fanta eller sprite men hos farfar och farmor heter all läsk 'Sockerdricka'. Ända upp på mellanstadiet tror jag att läsk är Sockerdricka. Först då förstår jag varför jag alltid får sockerdricka när jag vill ha 'Sockerdricka' på restaurang...
Kock
Farfar växte upp på landet med en massa syskon. Sju om jag inte minns fel. Nästan alla hette nåt på 'R'. För inte så länge sen berättar farfar hur han cyklar långväga som ung pojke med strömming på pakethållaren för att sälja i gårdarna runtomkring. Och hur en grannfru förbarmar sig och köper upp nästan hela partiet som annars är rätt svårsålt. Strömming bjuder han mig aldrig på men däremot fantastiska fläskkotletter med potatis och sås. När farmor dör tar han sonika vid där farmor lämnade in och lagar mat med samma (jodå, jag vidhåller) finess som farmor gjorde...nåja, kanske inte fullt lika mycket grönsaker men gurka lägger han in till gräddsåsen och kotletterna.
Pengaburken
Hemma hos farmor och farfar finns det en pengaburk i näver full med småslantar. Vi tar alltid fram den när vi kommer på besök och räknar, staplar och leker med. En gång lyser femtioöringarna lite för starkt i mina ögon och jag smyger ner några 50-öringar i fickan. Mamma och pappa får syn på dem när vi kommer hem och med svansen mellan benen läggs de tillbaka nästa gång vi var där. Jag lär mig en läxa och det försvinner aldrig mer några 50-öringar därifrån. Iallfall inte via mina fickor.
Karamellskålen
Tystnaden är slående hos farmor och farfar. Inga onödiga ljud, skrällande stereoapparater eller fläktar. I vardagsrummet står moraklockan och tickar högtidligt, tick, tack, tick, tack... För alla vi fem kusiner tror jag att det är en sport att ljudlöst smyga in i vardagsrummet över den gröna heltäckningsmattan fram till bordet med den lilla mässingsskålen, försiktigt försöka lyfta locket utan det där "klinget" av mässing mot mässing och snappa åt oss en karamell från skålen. Ibland lyckas det. Tror vi. Och även om farmor och farfar hör oss så säger de aldrig nåt. Kanske sitter de och småskrattar i köket medan vi äventyrar. Precis som Fs farmor gör nu när hon smyger runt hemma hos henne och kollar in alla saker varenda gång hon kommer dit. Helt osynligt. Tror hon.
Tack för dessa och alla andra ovärderliga minnen goa farfar!
Hälsa farmor!
10 februari.
Lille farfar har somnat in.
Äntligen får han träffa söta farmor som han
längtat så länge efter. Krama om varandra
och ha det bra i himlen.
Vi ses!
önskar er äldsta sondotter
Lille farfar har somnat in.
Äntligen får han träffa söta farmor som han
längtat så länge efter. Krama om varandra
och ha det bra i himlen.
Vi ses!
önskar er äldsta sondotter
Tur i oturen
Igår kväll stressade jag iväg för att handla på Kvantum. Jag var något förvirrad och helt utan handlingslista men lyckades rafsa till mig det mesta som jag skulle ha. Snabbt till kassan. Ställde mig fel förstås och fick byta till en annan.
"Två plast och en papper" log jag till kassörskan och ryckte åt mig en pappkasse. RITSCH så skar jag mig rejält på ovansidan av pekfingret av perforeringen i överkant på kassen. Otur va! Det började blöda ymnigt.
Så kom jag plötsligt på att jag hade en liten pappersservett i fickan. Jag stack handen i fickan. I samma drag som jag fiskade upp pappret följer det med en liten hårsnodd. Vicken tur! Jag lindade kvickt pappret runt mitt stackars pekfinger och virade snodden kring hela paketet. Snacka om 'First Aid' kit. Jag hade vid det laget sackat efter i varuipackningen. Kassörskan försökte inte dölja sina suckar...
Så, med fingret i ett funktionellt men inte särskilt vackert paket slängde jag ner mina varor i kassarna. Jag hade köpt en hel del till resan ut i skärgården i helgen och framförallt en JÄTTESTOR laxkille på 4 kg till fredagkvällens middagsgäster. När jag lyfte denna bjässe så gleeeed den smidigt ur fiskpåsen och laxade sig ner för mina byxor och simmade stelt vidare en bit fram på golvet. Öh? Jag blev först förvånad, lite äcklad men insåg att där kunde han ju inte ligga. Alla i kassan stirrade och tänkte: "Lo-ho-se-her! Otur för henne att jag inte har min hjälpsamma dag idag."
Utan att ens bry mig om svaret meddelade jag kassörskan att "jag tar några kassar till för att laxen har rymt". Hon frågade om jag ville ta en ny lax men golvet verkade precis nystädat och jag menade att han ändå skulle tvättas och skinnas när vi kom hem. Jag behövde inte bara en ny kasse utan tog MASSOR av kassar - tur att det inte var nån som kommenterade det för det hade varit HELT fel tillfälle kan jag meddela. Larren blev alltså duktigt inlindad i plast, plast och sen papper. Hela vägen hem i bilen stank det fisk om mina byxor.
Jag hoppas han blir god i kväll som motvikt till allt besvär jag hade med honom och fingret.
Radiola-la-la
En radio/stereo i köket.
En i sovrummet och en i vardagsrummet.
En i gästrummet och så Fs lilla svarta i hennes rum.
Det är minimum!
Alltså har vi för få.
Det saknas en i sovrummet och en i köket.
Jag är så rysligt sugen på den här:
http://www.tivoliaudio.com/product.php?productid=160&cat=267&page=1
En i sovrummet och en i vardagsrummet.
En i gästrummet och så Fs lilla svarta i hennes rum.
Det är minimum!
Alltså har vi för få.
Det saknas en i sovrummet och en i köket.
Jag är så rysligt sugen på den här:
http://www.tivoliaudio.com/product.php?productid=160&cat=267&page=1
Barndomsminne 1 - Blyertskonstnärinnan
Jag var väl i sjuårsåldern och satt inne på vår gästtoa i villan på landet. Att måla var redan då en av mina stora passioner. Gärna på väggar och möbler, helst på min egen kropp.
Stormönstriga orange-röda våtrumstapeter prydde toaväggarna. Två anatomiplanscher hängde på väggarna, en med det mänskliga skelettet och en med musklerna. Jag minns att det luktade lite speciellt på toan, kanske för att den inte användes så mycket.
Jag fick för mig att jag skulle måla ett hus på väggen. Ett liiiitet-liiiitet hus som iiiingen skulle kunna se. Med blyertspenna skapade jag alltså i smyg ett 'knappt synbart' litet hus strax ovanför toapappershållaren och till höger om dörrfodret, övertygad om att iiiingen skulle se det.
Pappa ropade på mig strax efter. Hur hade han kunnat se det lilla huset som bara var 5 cm högt och mitt på väggen? Han bad mig genast sudda ut det lilla-lilla huset... Det gick inget vidare. Blyertsen hade liksom sugits in i våtrumstapeten och skapat kraftiga konturer av en liten stuga med platt tak. Ju mer jag suddade desto kletigare och gråare blev tapeten. Några år senare flyttade vi. Jag betvivlar att köparna behövde betala extra för mitt konstverk.
- Kontentan: små hus syns bra på våtrumstapet
Stormönstriga orange-röda våtrumstapeter prydde toaväggarna. Två anatomiplanscher hängde på väggarna, en med det mänskliga skelettet och en med musklerna. Jag minns att det luktade lite speciellt på toan, kanske för att den inte användes så mycket.
Jag fick för mig att jag skulle måla ett hus på väggen. Ett liiiitet-liiiitet hus som iiiingen skulle kunna se. Med blyertspenna skapade jag alltså i smyg ett 'knappt synbart' litet hus strax ovanför toapappershållaren och till höger om dörrfodret, övertygad om att iiiingen skulle se det.
Pappa ropade på mig strax efter. Hur hade han kunnat se det lilla huset som bara var 5 cm högt och mitt på väggen? Han bad mig genast sudda ut det lilla-lilla huset... Det gick inget vidare. Blyertsen hade liksom sugits in i våtrumstapeten och skapat kraftiga konturer av en liten stuga med platt tak. Ju mer jag suddade desto kletigare och gråare blev tapeten. Några år senare flyttade vi. Jag betvivlar att köparna behövde betala extra för mitt konstverk.
- Kontentan: små hus syns bra på våtrumstapet
Kulinarisk 89-årskalas
I morse när jag satt på tåget som vanligt in mot jobbet föll mina ögon på en man i dryga 70-års åldern. Han såg så otroligt vänlig ut att jag liksom genast kom att 'älska' honom på distans. Han hade ett lekfullt leende på läpparna och såg road ut där han satt omringad av små tyska skolbarn. Jag kände plötslig så starkt att det kommer att bli rysligt tomt när vår äldsta generation går bort. Jag har fyra gamlingar kvar (om jag räknar med bonusar), Mike två. Jag älskar dem verkligen. De har alla sex en särskild plats i mitt hjärta. Det är väl ändå skönt med så mycket kärlek i världen!
Lilla farmor Lilly hade i år en stor önskan om att få fira sin 89-årsdag med alla i den närmaste släkten. Hon tror att det blir hennes sista födelsedag. Åtminstone trodde hon det för en vecka sen när hon bjöd in oss alla till sin rara och ombonade tvåa. Igår mådde hon bättre och log som hon alltid gör med sina vänliga ögon.
Först skulle hon ha fest på restaurang men hennes två kloka söner avstyrde det med löften om att hjälpa henne med kalaset. Och det hade de gjort med besked. Från Rosendahls trädgård kom litervis nylagad och väldoftande 'Trädgårdssoppa' med grovt bröd. Till det bjöds ett mycket gott Nya Zeeländskt vitt vin. Till efterätt kaka och glass.
Vi var åtta runt bordet som sjöng och glammade. Lilly tillskjöt små kommentarer emellanåt men satt sen mest och såg nöjd ut. Hon fick grönt te och malda nässlor av oss i födelsedagspresent. Mike köpte också det allra sötaste kort med en rosaglittrande prinsessa till henne - du är den fiffigaste, Mike!
När vi gick kramade jag om Lilly, vi pussade varandra på kinden och så sade hon "Tack för....det där" och hon syftade på presenten men kom väl inte riktigt ihåg vad hon fått. Det är absolut förlåtligt när man är nyfyllda 89 år!
Lilla farmor Lilly hade i år en stor önskan om att få fira sin 89-årsdag med alla i den närmaste släkten. Hon tror att det blir hennes sista födelsedag. Åtminstone trodde hon det för en vecka sen när hon bjöd in oss alla till sin rara och ombonade tvåa. Igår mådde hon bättre och log som hon alltid gör med sina vänliga ögon.
Först skulle hon ha fest på restaurang men hennes två kloka söner avstyrde det med löften om att hjälpa henne med kalaset. Och det hade de gjort med besked. Från Rosendahls trädgård kom litervis nylagad och väldoftande 'Trädgårdssoppa' med grovt bröd. Till det bjöds ett mycket gott Nya Zeeländskt vitt vin. Till efterätt kaka och glass.
Vi var åtta runt bordet som sjöng och glammade. Lilly tillskjöt små kommentarer emellanåt men satt sen mest och såg nöjd ut. Hon fick grönt te och malda nässlor av oss i födelsedagspresent. Mike köpte också det allra sötaste kort med en rosaglittrande prinsessa till henne - du är den fiffigaste, Mike!
När vi gick kramade jag om Lilly, vi pussade varandra på kinden och så sade hon "Tack för....det där" och hon syftade på presenten men kom väl inte riktigt ihåg vad hon fått. Det är absolut förlåtligt när man är nyfyllda 89 år!
Beröm i förbifarten
"Verkligen jättebra jobbat, att du kunde fixa det här.
Men det får du väl höra från alla projekt du är med i"
Nä, det får jag ju inte...men ändå rätt ofta...och orden värmer
lika mycket varje gång!
Dessutom känns det bra att vara lite stärkt inför dagens
drabbning på psykosyntesen -napkins, watch out!
Men det får du väl höra från alla projekt du är med i"
Nä, det får jag ju inte...men ändå rätt ofta...och orden värmer
lika mycket varje gång!
Dessutom känns det bra att vara lite stärkt inför dagens
drabbning på psykosyntesen -napkins, watch out!
Inne med längd
Mannen och svärfar har åkt upp till Högbo i snöyran för att åka längdskidor. De har båda nyinköpta lagg. Mannen ska åka öppetspår om si sådär 26 dagar så han tyckte det var på tiden att prova skidorna, de första han ägt på ungefär två dussin år. Svärfar är en van åkare och de kommer nog svettdränkta att fajtas om täten i spåret.
Jag är inte särskilt van längdåkare själv och mina skidor är säkert femton år gamla men håller fortfarande. När jag tar mig runt 5km-spåret strax bakom knuten - en underbar naturupplevelse förresten - går det kanske hellre säkert än fort...ingen speedy Gonzales direkt. Men jag står stadigt i nedförsbackarna nuförtiden och det är jag stolt över.
Jag skulle ge hur mycket som helst för att få se BambiMannens första stakande glid i spåret - och första nedförsbacken...
Hejja, hejja!!
Jag är inte särskilt van längdåkare själv och mina skidor är säkert femton år gamla men håller fortfarande. När jag tar mig runt 5km-spåret strax bakom knuten - en underbar naturupplevelse förresten - går det kanske hellre säkert än fort...ingen speedy Gonzales direkt. Men jag står stadigt i nedförsbackarna nuförtiden och det är jag stolt över.
Jag skulle ge hur mycket som helst för att få se BambiMannens första stakande glid i spåret - och första nedförsbacken...
Hejja, hejja!!
Om man brinner...
...så lever man längre. Tror jag.
Titta på morfar till exempel, strålande exempel. 88 år i juni. Helt uppslukad av sina datorer. Ingenjör i botten och en riktig uppfinnarjocke! Just nu har han fem eller sex datorer som han installerar, laborerar och saboterar på. Han scannar bilder, mest på mormor, retucherar gamla flygplan och e-mailar. Han har liksom inte TID att dö och blir bara yngre och rarare för var gång jag träffar honom. Älskar dig, morfar!
Och så Mikes lilla farmor. 89 om några dagar och också ruggit pigg. Burnar omkrig med rullatorn, hälsar på vänner, åker till utställningar, lär sig allt om kost och nutrition, fascineras av livet i stort och ringer ofta sina nära och kära. Hon är mé helt enkelt, beundransvärt!
Just nu har jag liksom helt tomt på intressen.
Men jag HAR brunnit. Artistisk gymnastik var mitt liv i många år. Jag fick liksom aldrig nog. Det gick före det mesta och jag tillbringade sjukt många timmar i Idrottshuset. Träning, tävling, umgänge, ledarskap, resor, ja, det innebar så många saker, många vänner, mycket engagemang. Det tog tyvärr slut för ungefär tio år sen. Och trots upprepade försök har jag inte hittat tillbaka till den rätt känslan igen.
Hade jag mer tid så skulle jag kanske dra fram målargrejerna oftare och försöka göra den där STORA tavlan som står halvdan i klädkammaren klar. Är det tiden som är bekymret? Tror inte det ändå. GLÄDJEN saknas....eller är jag bara bekväm?
Till hösten börjar ridningen. Kommer jag att gilla det så mycket att jag fattar eld där på hästryggen? Eller faller jag tillbaka till pre-tonåren när jag mest stod och gömde mig i rundlogen när Svea hämtade in hästarna? Skiträdd för att bli nedtrampad som hon blev av Blixten, en av Ardennerhästarna.
Vissa saker är man bara inte skapt för. Jag har ingen fallenhet för badminton. Det hade ju annars kunnat bli ett intresse. Face the fact. Jag GÅR dit och jag SPELAR badminton...eller skuttar runt som mina medspelare säger när de beskriver mitt rörelsemönster. Glöden verkar dock aldrig vilja flamma upp.
Design är ju ett osinande intresse, inte att förglömma. Jag tappar tid och rum vid skrivbordet i idéer, foton, papper och pennor. Aha, jag brinner alltså för något!!! Ger tyvärr varken nya bekantskaper, kondition, bättre hälsa eller andra fördelar.
Saker jag ärligen ska ge en chans att brinna för
1. Aerobics - jag ska köpa träningskort på Sats eller annat trevligt ställe och leende försöka förlora mig i tights, dunkande musik och träningsvärk.
2. Ridning - i höst börjar jag rida på lektion. Måtte hästarna vara snälla mot lilla mig så kanske det kan bli ett RIKTIGT intresse.
3. Målning - häromdagen kom jag på motivet till min jättetavla. Jag ska köpa färg och försöka få snits på penseln igen.
Titta på morfar till exempel, strålande exempel. 88 år i juni. Helt uppslukad av sina datorer. Ingenjör i botten och en riktig uppfinnarjocke! Just nu har han fem eller sex datorer som han installerar, laborerar och saboterar på. Han scannar bilder, mest på mormor, retucherar gamla flygplan och e-mailar. Han har liksom inte TID att dö och blir bara yngre och rarare för var gång jag träffar honom. Älskar dig, morfar!
Och så Mikes lilla farmor. 89 om några dagar och också ruggit pigg. Burnar omkrig med rullatorn, hälsar på vänner, åker till utställningar, lär sig allt om kost och nutrition, fascineras av livet i stort och ringer ofta sina nära och kära. Hon är mé helt enkelt, beundransvärt!
Just nu har jag liksom helt tomt på intressen.
Men jag HAR brunnit. Artistisk gymnastik var mitt liv i många år. Jag fick liksom aldrig nog. Det gick före det mesta och jag tillbringade sjukt många timmar i Idrottshuset. Träning, tävling, umgänge, ledarskap, resor, ja, det innebar så många saker, många vänner, mycket engagemang. Det tog tyvärr slut för ungefär tio år sen. Och trots upprepade försök har jag inte hittat tillbaka till den rätt känslan igen.
Hade jag mer tid så skulle jag kanske dra fram målargrejerna oftare och försöka göra den där STORA tavlan som står halvdan i klädkammaren klar. Är det tiden som är bekymret? Tror inte det ändå. GLÄDJEN saknas....eller är jag bara bekväm?
Till hösten börjar ridningen. Kommer jag att gilla det så mycket att jag fattar eld där på hästryggen? Eller faller jag tillbaka till pre-tonåren när jag mest stod och gömde mig i rundlogen när Svea hämtade in hästarna? Skiträdd för att bli nedtrampad som hon blev av Blixten, en av Ardennerhästarna.
Vissa saker är man bara inte skapt för. Jag har ingen fallenhet för badminton. Det hade ju annars kunnat bli ett intresse. Face the fact. Jag GÅR dit och jag SPELAR badminton...eller skuttar runt som mina medspelare säger när de beskriver mitt rörelsemönster. Glöden verkar dock aldrig vilja flamma upp.
Design är ju ett osinande intresse, inte att förglömma. Jag tappar tid och rum vid skrivbordet i idéer, foton, papper och pennor. Aha, jag brinner alltså för något!!! Ger tyvärr varken nya bekantskaper, kondition, bättre hälsa eller andra fördelar.
Saker jag ärligen ska ge en chans att brinna för
1. Aerobics - jag ska köpa träningskort på Sats eller annat trevligt ställe och leende försöka förlora mig i tights, dunkande musik och träningsvärk.
2. Ridning - i höst börjar jag rida på lektion. Måtte hästarna vara snälla mot lilla mig så kanske det kan bli ett RIKTIGT intresse.
3. Målning - häromdagen kom jag på motivet till min jättetavla. Jag ska köpa färg och försöka få snits på penseln igen.
Plus på löfteslistan
Stress. En tickande bomb. Inte bara för mig, utan också för min omgivning, särskilt F. Hon apar efter som en rätvänd spegel och pustar emellanåt att "jag är SÅ stressad..."
Därav nyårslöftet 2005/2006: Jag ska stressa mindre.
Idag tycker jag att jag har skött mig rätt bra:
Dagens ta-det-lungt-och-stressa-mindre-lista
1. Inte ett enda springsteg till - från - till eller från bussen/tåget idag.
2. Läst klart tre kapitel till kursen. Ligger en vecka före...lite för kvalificerad *no kidding*.
3. Tog en rofylld lunch vid halv två (hm, stressade kanske lite först för att bli klar med en grej....) med ögonen på en öppen brasa i matsalen.
4. Hämtade F i god tid i skolan. Hon fick tid på sig att avsluta teckningen hon gjorde (hm, jag sa bara EN gång att hon skulle plocka ihop för vi måste åka hem så vi hinner till badmintonen...).
5. Kvällsro i några minuter innan det är dags att hoppa isäng (känner mig bara lite stressad för att jag inte ska kunna somna. Ska sitta i bilen senast 06.10 imorgon bitti....).
En RIKTIGT bra början.
Nu ska jag förbereda inför morgondagens tidiga rutiner så jag inte bryter min ta-det-soft-svit.
Därav nyårslöftet 2005/2006: Jag ska stressa mindre.
Idag tycker jag att jag har skött mig rätt bra:
Dagens ta-det-lungt-och-stressa-mindre-lista
1. Inte ett enda springsteg till - från - till eller från bussen/tåget idag.
2. Läst klart tre kapitel till kursen. Ligger en vecka före...lite för kvalificerad *no kidding*.
3. Tog en rofylld lunch vid halv två (hm, stressade kanske lite först för att bli klar med en grej....) med ögonen på en öppen brasa i matsalen.
4. Hämtade F i god tid i skolan. Hon fick tid på sig att avsluta teckningen hon gjorde (hm, jag sa bara EN gång att hon skulle plocka ihop för vi måste åka hem så vi hinner till badmintonen...).
5. Kvällsro i några minuter innan det är dags att hoppa isäng (känner mig bara lite stressad för att jag inte ska kunna somna. Ska sitta i bilen senast 06.10 imorgon bitti....).
En RIKTIGT bra början.
Nu ska jag förbereda inför morgondagens tidiga rutiner så jag inte bryter min ta-det-soft-svit.