cinks

Jag var väl i sjuårsåldern och satt inne på vår gästtoa i villan på landet. Att måla var redan då en av mina stora passioner. Gärna på väggar och möbler, helst på min egen kropp.



Stormönstriga orange-röda våtrumstapeter prydde toaväggarna. Två anatomiplanscher hängde på väggarna, en med det mänskliga skelettet och en med musklerna. Jag minns att det luktade lite speciellt på toan, kanske för att den inte användes så mycket.

Jag fick för mig att jag skulle måla ett hus på väggen. Ett liiiitet-liiiitet hus som iiiingen skulle kunna se. Med blyertspenna skapade jag alltså i smyg ett 'knappt synbart' litet hus strax ovanför toapappershållaren och till höger om dörrfodret, övertygad om att iiiingen skulle se det.

Pappa ropade på mig strax efter. Hur hade han kunnat se det lilla huset som bara var 5 cm högt och mitt på väggen? Han bad mig genast sudda ut det lilla-lilla huset...  Det gick inget vidare. Blyertsen hade liksom sugits in i våtrumstapeten och skapat kraftiga konturer av en liten stuga med platt tak. Ju mer jag suddade desto kletigare och gråare blev tapeten. Några år senare flyttade vi. Jag betvivlar att köparna behövde betala extra för mitt konstverk.

- Kontentan: små hus syns bra på våtrumstapet