Ett ord kan betyda så mycket
Jag hörde den här berättelsen på radion för några år sen och tyckte den var så talande om hur det ibland kan vara i relationer och hur enkelt och svårt det kan vara att kommunicera....
Det vara alldeles tyst i sovrummet.
Hon låg och såg på hans ansikte som vilade tungt mot kudden bredvid henne. Hon kunde höra hans jämna andhämtning.
Så plötsligt ruskade hon honom hårt och han vaknade med ett ryck.
- Va, vad är det? Har jag försovit mig? Har inte väckarklockan ringt?
- Älskar du mig? frågade hon.
- Eh...va?
- Älskar du mig?
- Men vi är ju gifta.
- Ja, men älskar du mig, fastän det är morgon och inte har sminkat mig och fixat håret?
Och han tänkte: "Det är ju så många saker som jag älskar; mina golfklubbor, Filét Oscar, segelbåten och goda viner, min gamla mor, mina barn och sommarstugan. Och visst älskar jag henne. Hon är den finaste kvinnan jag någonsin träffat och jag älskar henne och för mig betyder det inget att hon inte har sminkat sig eller fixat till håret. Det är iallfall henne som jag älskar mest av allt".
Så han svarade:
-Mmmm...
Tack M för att du med ord och handling alltid får mig att känna mig sedd och älskad...trots att jag ibland ser ut som en tvättbjörn med k-rufs på morgonen.
Det vara alldeles tyst i sovrummet.
Hon låg och såg på hans ansikte som vilade tungt mot kudden bredvid henne. Hon kunde höra hans jämna andhämtning.
Så plötsligt ruskade hon honom hårt och han vaknade med ett ryck.
- Va, vad är det? Har jag försovit mig? Har inte väckarklockan ringt?
- Älskar du mig? frågade hon.
- Eh...va?
- Älskar du mig?
- Men vi är ju gifta.
- Ja, men älskar du mig, fastän det är morgon och inte har sminkat mig och fixat håret?
Och han tänkte: "Det är ju så många saker som jag älskar; mina golfklubbor, Filét Oscar, segelbåten och goda viner, min gamla mor, mina barn och sommarstugan. Och visst älskar jag henne. Hon är den finaste kvinnan jag någonsin träffat och jag älskar henne och för mig betyder det inget att hon inte har sminkat sig eller fixat till håret. Det är iallfall henne som jag älskar mest av allt".
Så han svarade:
-Mmmm...
Tack M för att du med ord och handling alltid får mig att känna mig sedd och älskad...trots att jag ibland ser ut som en tvättbjörn med k-rufs på morgonen.
Tajming handlar mycket om resultatet av regndans
Jag läste visdomsordet för ett tag sen.
Med min förkärlek för ovetenskapliga teorier
gillar jag verkligen att den tar udden av teorier,
skrock och annat vidskepligt:
Tajming handlar mycket om resultatet av regndans
Om det börjar regna när man dansar regndans
handlar det inte om nåt annat än att den dansades
vid rätt tillfälle, dvs när regn analkades = timing!
Som till exempel när jag gissar rätt på kön på bäbis
efter bäbis. Jag bara 'ser' det på mammorna. Och
visst blev det en pojke som grannarna fick i fredags!
Inget annat än tajming såklart. Ändå har jag olagligt
ofta rätt.
Nu har jag några funderingar kring en lite underlig sak ....
Natten till lördagen drömde jag om ökisarna.
Första och enda gången (hittills).
Samma dag som den ena dog.
Både Socker och Sotis sov i våra sängar.
De kurade ihop sig som små katter.
Varseblivning eller timing. Jag vill gärna tro det senare
men ibland tycker jag att jag tajmar saker lite väl bra...
Med min förkärlek för ovetenskapliga teorier
gillar jag verkligen att den tar udden av teorier,
skrock och annat vidskepligt:
Tajming handlar mycket om resultatet av regndans
Om det börjar regna när man dansar regndans
handlar det inte om nåt annat än att den dansades
vid rätt tillfälle, dvs när regn analkades = timing!
Som till exempel när jag gissar rätt på kön på bäbis
efter bäbis. Jag bara 'ser' det på mammorna. Och
visst blev det en pojke som grannarna fick i fredags!
Inget annat än tajming såklart. Ändå har jag olagligt
ofta rätt.
Nu har jag några funderingar kring en lite underlig sak ....
Natten till lördagen drömde jag om ökisarna.
Första och enda gången (hittills).
Samma dag som den ena dog.
Både Socker och Sotis sov i våra sängar.
De kurade ihop sig som små katter.
Varseblivning eller timing. Jag vill gärna tro det senare
men ibland tycker jag att jag tajmar saker lite väl bra...
Om man brinner...
...så lever man längre. Tror jag.
Titta på morfar till exempel, strålande exempel. 88 år i juni. Helt uppslukad av sina datorer. Ingenjör i botten och en riktig uppfinnarjocke! Just nu har han fem eller sex datorer som han installerar, laborerar och saboterar på. Han scannar bilder, mest på mormor, retucherar gamla flygplan och e-mailar. Han har liksom inte TID att dö och blir bara yngre och rarare för var gång jag träffar honom. Älskar dig, morfar!
Och så Mikes lilla farmor. 89 om några dagar och också ruggit pigg. Burnar omkrig med rullatorn, hälsar på vänner, åker till utställningar, lär sig allt om kost och nutrition, fascineras av livet i stort och ringer ofta sina nära och kära. Hon är mé helt enkelt, beundransvärt!
Just nu har jag liksom helt tomt på intressen.
Men jag HAR brunnit. Artistisk gymnastik var mitt liv i många år. Jag fick liksom aldrig nog. Det gick före det mesta och jag tillbringade sjukt många timmar i Idrottshuset. Träning, tävling, umgänge, ledarskap, resor, ja, det innebar så många saker, många vänner, mycket engagemang. Det tog tyvärr slut för ungefär tio år sen. Och trots upprepade försök har jag inte hittat tillbaka till den rätt känslan igen.
Hade jag mer tid så skulle jag kanske dra fram målargrejerna oftare och försöka göra den där STORA tavlan som står halvdan i klädkammaren klar. Är det tiden som är bekymret? Tror inte det ändå. GLÄDJEN saknas....eller är jag bara bekväm?
Till hösten börjar ridningen. Kommer jag att gilla det så mycket att jag fattar eld där på hästryggen? Eller faller jag tillbaka till pre-tonåren när jag mest stod och gömde mig i rundlogen när Svea hämtade in hästarna? Skiträdd för att bli nedtrampad som hon blev av Blixten, en av Ardennerhästarna.
Vissa saker är man bara inte skapt för. Jag har ingen fallenhet för badminton. Det hade ju annars kunnat bli ett intresse. Face the fact. Jag GÅR dit och jag SPELAR badminton...eller skuttar runt som mina medspelare säger när de beskriver mitt rörelsemönster. Glöden verkar dock aldrig vilja flamma upp.
Design är ju ett osinande intresse, inte att förglömma. Jag tappar tid och rum vid skrivbordet i idéer, foton, papper och pennor. Aha, jag brinner alltså för något!!! Ger tyvärr varken nya bekantskaper, kondition, bättre hälsa eller andra fördelar.
Saker jag ärligen ska ge en chans att brinna för
1. Aerobics - jag ska köpa träningskort på Sats eller annat trevligt ställe och leende försöka förlora mig i tights, dunkande musik och träningsvärk.
2. Ridning - i höst börjar jag rida på lektion. Måtte hästarna vara snälla mot lilla mig så kanske det kan bli ett RIKTIGT intresse.
3. Målning - häromdagen kom jag på motivet till min jättetavla. Jag ska köpa färg och försöka få snits på penseln igen.
Titta på morfar till exempel, strålande exempel. 88 år i juni. Helt uppslukad av sina datorer. Ingenjör i botten och en riktig uppfinnarjocke! Just nu har han fem eller sex datorer som han installerar, laborerar och saboterar på. Han scannar bilder, mest på mormor, retucherar gamla flygplan och e-mailar. Han har liksom inte TID att dö och blir bara yngre och rarare för var gång jag träffar honom. Älskar dig, morfar!
Och så Mikes lilla farmor. 89 om några dagar och också ruggit pigg. Burnar omkrig med rullatorn, hälsar på vänner, åker till utställningar, lär sig allt om kost och nutrition, fascineras av livet i stort och ringer ofta sina nära och kära. Hon är mé helt enkelt, beundransvärt!
Just nu har jag liksom helt tomt på intressen.
Men jag HAR brunnit. Artistisk gymnastik var mitt liv i många år. Jag fick liksom aldrig nog. Det gick före det mesta och jag tillbringade sjukt många timmar i Idrottshuset. Träning, tävling, umgänge, ledarskap, resor, ja, det innebar så många saker, många vänner, mycket engagemang. Det tog tyvärr slut för ungefär tio år sen. Och trots upprepade försök har jag inte hittat tillbaka till den rätt känslan igen.
Hade jag mer tid så skulle jag kanske dra fram målargrejerna oftare och försöka göra den där STORA tavlan som står halvdan i klädkammaren klar. Är det tiden som är bekymret? Tror inte det ändå. GLÄDJEN saknas....eller är jag bara bekväm?
Till hösten börjar ridningen. Kommer jag att gilla det så mycket att jag fattar eld där på hästryggen? Eller faller jag tillbaka till pre-tonåren när jag mest stod och gömde mig i rundlogen när Svea hämtade in hästarna? Skiträdd för att bli nedtrampad som hon blev av Blixten, en av Ardennerhästarna.
Vissa saker är man bara inte skapt för. Jag har ingen fallenhet för badminton. Det hade ju annars kunnat bli ett intresse. Face the fact. Jag GÅR dit och jag SPELAR badminton...eller skuttar runt som mina medspelare säger när de beskriver mitt rörelsemönster. Glöden verkar dock aldrig vilja flamma upp.
Design är ju ett osinande intresse, inte att förglömma. Jag tappar tid och rum vid skrivbordet i idéer, foton, papper och pennor. Aha, jag brinner alltså för något!!! Ger tyvärr varken nya bekantskaper, kondition, bättre hälsa eller andra fördelar.
Saker jag ärligen ska ge en chans att brinna för
1. Aerobics - jag ska köpa träningskort på Sats eller annat trevligt ställe och leende försöka förlora mig i tights, dunkande musik och träningsvärk.
2. Ridning - i höst börjar jag rida på lektion. Måtte hästarna vara snälla mot lilla mig så kanske det kan bli ett RIKTIGT intresse.
3. Målning - häromdagen kom jag på motivet till min jättetavla. Jag ska köpa färg och försöka få snits på penseln igen.