cinks

Slanggurka
Vi går i den prunkande trädgården på landet där farmor och farfar bor. Farfar älskar sin trädgård och vårdar den ömt. Farfar går först, bror och jag håller jämn takt strax bakom. Vi går mot växthuset. Där odlar farfar slanggurka. Han öppnar dörren till det kvava växthuset som luktar jord och fukt och tar fram en kniv och skär av varsin slanggurka till mig och bror. "Här" säger han och det betyder "i år har gurkorna verkligen växt och blivit fina. Varsågoda och ta varsin. Hoppas de ska smaka". Farfar fortsätter längs gången i trädgården och bror och jag trippar vidare i hans hasor, smaskandes på varsin solvarm och saftig gurka.

Sockerdricka
Hemma hos farmor och farfar dorfar det svagt av tobak. Farfar röker både pipa och cigarett, mest pipa. Det luktar trygghet och värme. Bror och jag hinner oftast inte komma innanför tröskeln hemma hos dem innan farfar muttrar: "Nu är ni väl törstiga". Vi fnissar och svarar att det är vi visst. Tillsammans går vi ner i källaren. Farfar vrider runt strömbrytaren så vi ska hitta vår väg ner till matkällaren och fram till drickabacken. Vi tar varsin Sockerdrika. Det kan vara cola, fanta eller sprite men hos farfar och farmor heter all läsk 'Sockerdricka'. Ända upp på mellanstadiet tror jag att läsk är Sockerdricka. Först då förstår jag varför jag alltid får sockerdricka när jag vill ha 'Sockerdricka' på restaurang...

Kock
Farfar växte upp på landet med en massa syskon. Sju om jag inte minns fel. Nästan alla hette nåt på 'R'. För inte så länge sen berättar farfar hur han cyklar långväga som ung pojke med strömming på pakethållaren för att sälja i gårdarna runtomkring. Och hur en grannfru förbarmar sig och köper upp nästan hela partiet som annars är rätt svårsålt. Strömming bjuder han mig aldrig på men däremot fantastiska fläskkotletter med potatis och sås. När farmor dör tar han sonika vid där farmor lämnade in och lagar mat med samma (jodå, jag vidhåller) finess som farmor gjorde...nåja, kanske inte fullt lika mycket grönsaker men gurka lägger han in till gräddsåsen och kotletterna.

Pengaburken
Hemma hos farmor och farfar finns det en pengaburk i näver full med småslantar. Vi tar alltid fram den när vi kommer på besök och räknar, staplar och leker med. En gång lyser femtioöringarna lite för starkt i mina ögon och jag smyger ner några 50-öringar i fickan. Mamma och pappa får syn på dem när vi kommer hem och med svansen mellan benen läggs de tillbaka nästa gång vi var där. Jag lär mig en läxa och det försvinner aldrig mer några 50-öringar därifrån. Iallfall inte via mina fickor.

Karamellskålen
Tystnaden är slående hos farmor och farfar. Inga onödiga ljud, skrällande stereoapparater eller fläktar. I vardagsrummet står moraklockan och tickar högtidligt, tick, tack, tick, tack... För alla vi fem kusiner tror jag att det är en sport att ljudlöst smyga in i vardagsrummet över den gröna heltäckningsmattan fram till bordet med den lilla mässingsskålen, försiktigt försöka lyfta locket utan det där "klinget" av mässing mot mässing och snappa åt oss en karamell från skålen. Ibland lyckas det. Tror vi. Och även om farmor och farfar hör oss så säger de aldrig nåt. Kanske sitter de och småskrattar i köket medan vi äventyrar. Precis som Fs farmor gör nu när hon smyger runt hemma hos henne och kollar in alla saker varenda gång hon kommer dit. Helt osynligt. Tror hon.