cinks

I morse när jag satt på tåget som vanligt in mot jobbet föll mina ögon på en man i dryga 70-års åldern. Han såg så otroligt vänlig ut att jag liksom genast kom att 'älska' honom på distans. Han hade ett lekfullt leende på läpparna och såg road ut där han satt omringad av små tyska skolbarn. Jag kände plötslig så starkt att det kommer att bli rysligt tomt när vår äldsta generation går bort. Jag har fyra gamlingar kvar (om jag räknar med bonusar), Mike två. Jag älskar dem verkligen. De har alla sex en särskild plats i mitt hjärta. Det är väl ändå skönt med så mycket kärlek i världen!

Lilla farmor Lilly hade i år en stor önskan om att få fira sin 89-årsdag med alla i den närmaste släkten. Hon tror att det blir hennes sista födelsedag. Åtminstone trodde hon det för en vecka sen när hon bjöd in oss alla till sin rara och ombonade tvåa. Igår mådde hon bättre och log som hon alltid gör med sina vänliga ögon.

Först skulle hon ha fest på restaurang men hennes två kloka söner avstyrde det med löften om att hjälpa henne med kalaset. Och det hade de gjort med besked. Från Rosendahls trädgård kom litervis nylagad och väldoftande 'Trädgårdssoppa' med grovt bröd. Till det bjöds ett mycket gott Nya Zeeländskt vitt vin. Till efterätt kaka och glass.

Vi var åtta runt bordet som sjöng och glammade. Lilly tillskjöt små kommentarer emellanåt men satt sen mest och såg nöjd ut. Hon fick grönt te och malda nässlor av oss i födelsedagspresent. Mike köpte också det allra sötaste kort med en rosaglittrande prinsessa till henne - du är den fiffigaste, Mike!

När vi gick kramade jag om Lilly, vi pussade varandra på kinden och så sade hon "Tack för....det där" och hon syftade på presenten men kom väl inte riktigt ihåg vad hon fått. Det är absolut förlåtligt när man är nyfyllda 89 år!