Har du lärt dig något nytt idag?
Vem har sagt att det är dumt att fråga?
Man har väl rätt att undra
Eller hur?
Till exempel:
Varför vill alla bo i en stad?
Dåliga lungor och ingen glad
- Ingen glad...
Tänkvärda rader ur "Barnlåtar" från 1974 med James Hollingworth.
Ja, det har jag!
Jag har till exempel lärt mig om Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf ikväll. Vilken kvinna! Och som gonattsaga blir det första delen ur "Nils Holgerssons underbara resa".
Man har väl rätt att undra
Eller hur?
Till exempel:
Varför vill alla bo i en stad?
Dåliga lungor och ingen glad
- Ingen glad...
Tänkvärda rader ur "Barnlåtar" från 1974 med James Hollingworth.
Ja, det har jag!
Jag har till exempel lärt mig om Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf ikväll. Vilken kvinna! Och som gonattsaga blir det första delen ur "Nils Holgerssons underbara resa".
Ny frisyr
...funderade hon på att skaffa och jag väntade med skräckblandad förtjusning på vad det skulle kunna vara som önskades. Men modet vek när hon väl satt i frisörstolen och det blev topparna som vanligt. Phu, säger mamma....
Frisören var lite CRAZY och tyckte att hon skulle ha "lockigt och fint som sin mor" (raggningsförsök kändes inte troligt men varför skulle han annars ljuga så eländigt?) så han moussade och sprejade hejvilt i hennes sköra, svenska och mjuka hår och fönade med lockfönen så det spretade åt alla håll.
Som gräddet på moset vände han på hennes sidbena, föreslog att hon skulle äta nässlor för att få bättre hårkvalité (ja, jag vet att det är så men säg det till en nioåring med döva öron så fort det gäller nåt "grönt"...) och sprayade en slinga både röd och blå.
Så var vi klara. F förtjust. Vi fick välja en godis ur hans godispåse (precis vad vi behövde efter en timmes bad, FAKTISKT, även om det låter lite perverst...). Jag betalade och vi åkte hem med en mycket nöjd nyklippt sötnos i baksätet.
.
Frisören var lite CRAZY och tyckte att hon skulle ha "lockigt och fint som sin mor" (raggningsförsök kändes inte troligt men varför skulle han annars ljuga så eländigt?) så han moussade och sprejade hejvilt i hennes sköra, svenska och mjuka hår och fönade med lockfönen så det spretade åt alla håll.
Som gräddet på moset vände han på hennes sidbena, föreslog att hon skulle äta nässlor för att få bättre hårkvalité (ja, jag vet att det är så men säg det till en nioåring med döva öron så fort det gäller nåt "grönt"...) och sprayade en slinga både röd och blå.
Så var vi klara. F förtjust. Vi fick välja en godis ur hans godispåse (precis vad vi behövde efter en timmes bad, FAKTISKT, även om det låter lite perverst...). Jag betalade och vi åkte hem med en mycket nöjd nyklippt sötnos i baksätet.
.
Fredagen den 13:e
Fredagen den 13:e.
En dag värd att minnas.
Det känns lättare att andas. En markant skillnad. Jag känner mig hoppfull och inte så rädd, förvirrad och tyngd som jag var för ett par månader sen. Då var jag på väg in i en RIKTIG depression, inser jag nu i efterhand. Läskigt. Tänk att du simmar länge, länge under vattnet. Luften börjar ta slut och det är fortfarande väldigt långt upp till ytan.
När det var som tyngst hade jag tankar på att ge upp. Jag reflekterade kring alternativet att låta luften ta slut och sjunka till botten. Sekunden efter återvände plötsligt livsgnistan. Envisheten. Stridslustan. Viljan. Vad vet jag. Istället för att låta mig dras nedåt började jag ta kraftigare simtag istället. Uppåt. Jag kom till vattenytan förvånansvärt snabbt . Nu andas jag tacksamt den friska luften igen.
Tankarna på min pappa känns faktiskt inte så känsloladdade längre. Jag förstår att det inte har med mig att göra. Det kan vara som Hjalmar Söderberg skrev i Doktor Glas: "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själven ryser för tomrummet och vill ha kontakt till vad pris som helst".
Pappa fick mig att känna allt; kärlek, beundran, avsky och förakt. Jag var fylld av fullkomlig hat, martyrskap och mycket sårade känslor. Nu har jag snarare fått en ingivelse att försöka ta reda på vad som kan ha föranlett pappas vilja att såra de som stod honom närmast. Nåt måste ha hänt långt bakåt i tiden. Vad har gjort honom så bitter? Stämmer det att han blev lämnad på sjukhuset i flera månader när han bara var fyra år? Kan det ge en rädsla för att bli övergiven så stark att det blir en sanning som måste uppfyllas?
Det kommer säkerligen perioder igen när allt känns fördjävligt, men just nu kan jag hålla det på distans och se mer krasst på situationen. Det tar ungefär ett år att komma över den värsta smärtan vid en separation, var det nån som sa. Och snart är jag där och inser att jag faktiskt KOMMER att komma över det. Ett tag var jag osäker....
Men nu är jag HÄR. Och kär, kär, kär i min underbare make. SuperManMike. Jag förundras över att jag blir så glad bara jag tänker på honom. Det kommer av sig själv. Jag behöver inte kämpa, inte diskutera med mig själv som jag gjort i så många förhållanden förut. Han finns bara där, så levande och öppen. Han är sig själv och jag älskar honom för det. Och han älskar mig. Det älskar jag honom också för - förstås!!
En dag värd att minnas.
Det känns lättare att andas. En markant skillnad. Jag känner mig hoppfull och inte så rädd, förvirrad och tyngd som jag var för ett par månader sen. Då var jag på väg in i en RIKTIG depression, inser jag nu i efterhand. Läskigt. Tänk att du simmar länge, länge under vattnet. Luften börjar ta slut och det är fortfarande väldigt långt upp till ytan.
När det var som tyngst hade jag tankar på att ge upp. Jag reflekterade kring alternativet att låta luften ta slut och sjunka till botten. Sekunden efter återvände plötsligt livsgnistan. Envisheten. Stridslustan. Viljan. Vad vet jag. Istället för att låta mig dras nedåt började jag ta kraftigare simtag istället. Uppåt. Jag kom till vattenytan förvånansvärt snabbt . Nu andas jag tacksamt den friska luften igen.
Tankarna på min pappa känns faktiskt inte så känsloladdade längre. Jag förstår att det inte har med mig att göra. Det kan vara som Hjalmar Söderberg skrev i Doktor Glas: "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själven ryser för tomrummet och vill ha kontakt till vad pris som helst".
Pappa fick mig att känna allt; kärlek, beundran, avsky och förakt. Jag var fylld av fullkomlig hat, martyrskap och mycket sårade känslor. Nu har jag snarare fått en ingivelse att försöka ta reda på vad som kan ha föranlett pappas vilja att såra de som stod honom närmast. Nåt måste ha hänt långt bakåt i tiden. Vad har gjort honom så bitter? Stämmer det att han blev lämnad på sjukhuset i flera månader när han bara var fyra år? Kan det ge en rädsla för att bli övergiven så stark att det blir en sanning som måste uppfyllas?
Det kommer säkerligen perioder igen när allt känns fördjävligt, men just nu kan jag hålla det på distans och se mer krasst på situationen. Det tar ungefär ett år att komma över den värsta smärtan vid en separation, var det nån som sa. Och snart är jag där och inser att jag faktiskt KOMMER att komma över det. Ett tag var jag osäker....
Men nu är jag HÄR. Och kär, kär, kär i min underbare make. SuperManMike. Jag förundras över att jag blir så glad bara jag tänker på honom. Det kommer av sig själv. Jag behöver inte kämpa, inte diskutera med mig själv som jag gjort i så många förhållanden förut. Han finns bara där, så levande och öppen. Han är sig själv och jag älskar honom för det. Och han älskar mig. Det älskar jag honom också för - förstås!!
Budget för 2006
Jag tror på att göra en sammanfattning av året som gått. Och varför inte en budget kring det nya! Det är bra att se vad som har gjorts och också vad som vill göras i framtiden! Planering är inte alltid av ondo.
So, let's make a budget!
Skidresa till Åre eller Idre? Angenäm beslutsångest
Vi hade ju så fint och i så god tid planerat in en resa till Åre. I slutet av förra året visade det sig att den precis sammanfaller med Mikes naprapatårsmöte. För annars ganska ensamjobbande naprapater så är den viktig och vi funderar därför för att avboka *f'låt Minks* och hoppa på ett erbjudande om att åka till Idre på sportlovet (när Mike ändå har mindre beläggning). Tandlös F från Ljung[el]dalen 2004.
Vandring långt upp i Svenska fjällen
En punkt som stått på vår "lista" i flera år på raken nu utan att få nån uppmärksamhet alls. Tåg upp till norra Sverige och sen till fots med tält, sovsäck, liggunderlag och Trangiakök. Kan det bli i augusti, måntro? Bild från Mikes bestigning av Keb i august förra året.
Dykcertifikat. Användbart eller dammsamlare?
Cinks i badhuset anno 1985. Ligger mest på botten i femmetersbassängen och tittar förundrat uppåt. Malta 2005. Provdyket i Valettas hamn på Malta var väl inte helt perfekt i avseendet "sikt" men själva dyket gick bra (förutom att jag blev riktigt arg på Mike när han började plåta fiskar istället för att hålla koll på mig!) och jag fick blodad tand. Men kommer jag att använda det OM jag tar det? Isåfall blir det nog till hösten eller vintern som kommer.
Ridlektioner
Jag var beredd att börja redan nu. Nu! Vårterminen. Men det fanns ingen nybörjarvuxengrupp som jag kunde hoppa på. Det ger mig lite utrymme att samla mod och pengar till hösten för då är det dags. Upp på de höga hästarna ska jag. Visst har jag riditi lite förut och jag har bara 96 gånger kvar att ramla av. 1998 föll jag riktigt otäckt. Ner i ett dike efter en lång och okontrollerad skenritt på asfaltsväg. Slog i axeln i en hög stenar, tuppade av, groggy men så pass vid medvetande att jag gick tillbaka till gården igen, sade morskt till Ankan "jag måste upp igen". Väl inne i skogen VAKNADE jag av att jag satt på hennes häst och red inne i skogen. Det var lite läskigt, medges... Det här kommer att ske under lite mer kontrollerade former.
Spa i Varberg
Jag hoppas verkligen att det blir den traditionella vistelsen i Varberg med Mor, Moster och Svägerska. Riktiga energisamlaredagar är det. God mat, för att inte säga delikat. Träning som bara ger mersmak. Behandlingar som trevliga inslag däremellan. Oftast vackert väder vilket ger många långa timmar på stranden och dopp i det salta och välgörande havet. Måste upplevas för att man ska föstå. Jag längtar!
Mums för hjärnan - Studier i digital informationsproduktion
20 poängs distanskurs på Högskolan Väst. Uppdelat på två terminer, halvfart med andra ord. Jag har inga krav på mig att lyckas utan jag kommer att hålla på så länge det roar mig och om jag känner att jag har tid. Om man inte få utbildning via jobbet så får man väl ta saken i egna händer, tänker jag. Och visst låter det väl kul! *tycker jag, tycker jag*.
Det var de stora sakerna. Den finns det en massa små saker att budgetera för. Men det tar jag en annan dag. Nu får det vara färdigbloggat för idag för jag ska ner till SEB och betala in kåravgiften. Är det inte konstigt att det FINNS bankgiro men går inte att betala in via nätet? Teknikens under har inte nått fram till kåren, kan man förunderligt konstatera....
So, let's make a budget!
Skidresa till Åre eller Idre? Angenäm beslutsångest
Vi hade ju så fint och i så god tid planerat in en resa till Åre. I slutet av förra året visade det sig att den precis sammanfaller med Mikes naprapatårsmöte. För annars ganska ensamjobbande naprapater så är den viktig och vi funderar därför för att avboka *f'låt Minks* och hoppa på ett erbjudande om att åka till Idre på sportlovet (när Mike ändå har mindre beläggning). Tandlös F från Ljung[el]dalen 2004.
Vandring långt upp i Svenska fjällen
En punkt som stått på vår "lista" i flera år på raken nu utan att få nån uppmärksamhet alls. Tåg upp till norra Sverige och sen till fots med tält, sovsäck, liggunderlag och Trangiakök. Kan det bli i augusti, måntro? Bild från Mikes bestigning av Keb i august förra året.
Dykcertifikat. Användbart eller dammsamlare?
Cinks i badhuset anno 1985. Ligger mest på botten i femmetersbassängen och tittar förundrat uppåt. Malta 2005. Provdyket i Valettas hamn på Malta var väl inte helt perfekt i avseendet "sikt" men själva dyket gick bra (förutom att jag blev riktigt arg på Mike när han började plåta fiskar istället för att hålla koll på mig!) och jag fick blodad tand. Men kommer jag att använda det OM jag tar det? Isåfall blir det nog till hösten eller vintern som kommer.
Ridlektioner
Jag var beredd att börja redan nu. Nu! Vårterminen. Men det fanns ingen nybörjarvuxengrupp som jag kunde hoppa på. Det ger mig lite utrymme att samla mod och pengar till hösten för då är det dags. Upp på de höga hästarna ska jag. Visst har jag riditi lite förut och jag har bara 96 gånger kvar att ramla av. 1998 föll jag riktigt otäckt. Ner i ett dike efter en lång och okontrollerad skenritt på asfaltsväg. Slog i axeln i en hög stenar, tuppade av, groggy men så pass vid medvetande att jag gick tillbaka till gården igen, sade morskt till Ankan "jag måste upp igen". Väl inne i skogen VAKNADE jag av att jag satt på hennes häst och red inne i skogen. Det var lite läskigt, medges... Det här kommer att ske under lite mer kontrollerade former.
Spa i Varberg
Jag hoppas verkligen att det blir den traditionella vistelsen i Varberg med Mor, Moster och Svägerska. Riktiga energisamlaredagar är det. God mat, för att inte säga delikat. Träning som bara ger mersmak. Behandlingar som trevliga inslag däremellan. Oftast vackert väder vilket ger många långa timmar på stranden och dopp i det salta och välgörande havet. Måste upplevas för att man ska föstå. Jag längtar!
Mums för hjärnan - Studier i digital informationsproduktion
20 poängs distanskurs på Högskolan Väst. Uppdelat på två terminer, halvfart med andra ord. Jag har inga krav på mig att lyckas utan jag kommer att hålla på så länge det roar mig och om jag känner att jag har tid. Om man inte få utbildning via jobbet så får man väl ta saken i egna händer, tänker jag. Och visst låter det väl kul! *tycker jag, tycker jag*.
Det var de stora sakerna. Den finns det en massa små saker att budgetera för. Men det tar jag en annan dag. Nu får det vara färdigbloggat för idag för jag ska ner till SEB och betala in kåravgiften. Är det inte konstigt att det FINNS bankgiro men går inte att betala in via nätet? Teknikens under har inte nått fram till kåren, kan man förunderligt konstatera....
Ett år mellan ett och noll - 2005 Krönika
För henne är det svart och vitt
Det är helvete och himmel
Är marginalen eller mitt
Det är sömnen eller svindel
För henne är ont och gott
Det är allting eller inget
Det är kyssar eller spott
Det abstrakta eller tinget
För henne er det dag och natt
Det är solen eller månen
Det är tårar eller skratt.
Norra Nordland eller Skåne
Januari
En bröllopsmässa på Grand. Tankeverksamheten inför sommarens bröllop börjar sakta rulla igång. Inget händer dock med erbjudandet från "Allt om bröllops" chefredaktör om att göra reportage med mor, Minks och mig.
Februari
Tre gånger prova brudklänningar.
En träff med prästen Sixten som känns så rätt med en gång.
En avkopplande korthelg på Yasuragi med Minks och R.
500 kronor för en operationsundersökning för närsynthet. Pupillerna är dock för stora för operation med dagens teknik.
103 inbjudningar går ut till bröllopsgäster.
Tre danstyper ingår i kursen vi går; vals, foxtrot och bugg.
Mars
Två pågar, Isac & Adrian, föds i Malmö och stora gratulationer till S och F.
Två besök i Öregrund för att reka blomsteraffär, hotell, vandrarhem, frisersalonger osv...
Fyra brevlådor får ovälkomna hälsningar från pappa på skärtorsdagen...
April
Fem bokstäver i Månadens ord: FOKUS.
En resa till Ljungeldalen där jag upptäcker (till min fasa och fascination) att F rider bättre än vad jag gör när vi susar fram i vild galopp på varsin islänning.
En frisyrtävling på discot vinner F och gråter hjärtskärande resten av kvällen för att A ska flytta.
Fem ton grus och stenmjöl tippas av vid stenmuren på baksidan av tomten.
Maj
En nedrig busmöhippa som skakar tillvaron.
En riktig och fantastisk möhippa med väninnorna.
100-tals timmar med att få allt klart till bröllopet.
Tre besök för nagelförlängning
En sista utprovning av klänning och provsminkning.
Juni - för alltid
Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig,
för jag trodde att du fanns och väntade mig.
Ja, alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött,
för att möta den vackraste mänska jag nånsin mött.
En bröllopsdag är äntligen här! Klippan Minks finns vid min sida.
En av de lyckligaste dagarna i mitt liv - M och jag ingår i teamet! Allt fungerar som vi vill.
Fyra dagar efter tillbringar vi i Öregrund och förstöker förstå vad som hänt.
Två 40-årsfester, helt olika varandra.
En midsommar med mycket skratt tillsammans med Minks
Juli
Sju dagar på Gotland. Besök hos E, bad poolen, eftermiddagsdrink och mysig middag i solnedgången.
Tio löss på Lilla trollet och tre behandlingar krävs.
10 liter vit takfärg målas i kök och hall. Vilken schillnad!
Augusti
Tre nätter på Varbergs kurhotell med mor, moster och svägerska enligt mycket trevlig tradition.
En skön vecka på Marstrand med bad och sol.
30-årsfest för Cam i Alvik
60-årskalas för lilla mamman, Hurraaaa!
En skolstart för tredjeklassaren i huset
September
50 pence för att åka buss på Malta. En härlig, efterlängtad och välplanerad bröllopsresa med lugn, ro och avkoppling.
1915 föddes farfar och vi firar hans 90-årsdag med att åka upp till minneslunden och hälsa på farmor.
Fem eller fler års studier leder B-syrran fram till en Doktorsexamen i forskning kring Alsheimers. Otroligt snyggt jobbat!
40 kvadrat grön och frodig gräsmatta rullas ut på baksidan.
Oktober
20 chokladpraliner - minst - på Chokladfabrikens provning med S & S.
En svit psykosyntesbesök
En irrriterande irit på höger öga. Pågår ca en och en halv månad framåt.
19.00 börjar föredraget "Hångla mera" med Klas Hallberg. Det bästa jag nånsin sätt i stand-up väg och tre timmar av total underhållning. Rekommenderas!
November
En övernattning på Utö och två långa, sköna promenader längs havet. Maten var fantastisk och helgen blev mysig över förväntan för både M och mig.
En irit till men på vänster öga, precis som högerögat frisknat till. Många besök på St:Erik blir det.
Två tjejer, en liten och en stor, går på Stockholm Horse Show i Globen.
December
Två stick i armen på F för att utesluta allergi och utreda urtikaria. En träff blev det - kvalster. Inget direkt svar på urtikarian alltså.
Tre adventsevenemang i Nacka; glöggkväll hos P & J, jullunch hos svärföräldrarna och födelsedagskalas för luciamannen R.
Två akupunkturbesök som resulterar i väsentligt förbättrad vänsteraxel/nacke/huvud.
Nio år blir lilla Gurkan
27 blir jag...eller nåt sånt.
123 bilder från jul och nyår bortraderade av misstag.
Tolv-slaget tillbringar vi på en kulle i närheten, skålar i Bollinger, knyter nyårslöfte med Mannen som består i att stressa mindre.
Många förväntningar inför 2006.
Det är helvete och himmel
Är marginalen eller mitt
Det är sömnen eller svindel
För henne är ont och gott
Det är allting eller inget
Det är kyssar eller spott
Det abstrakta eller tinget
För henne er det dag och natt
Det är solen eller månen
Det är tårar eller skratt.
Norra Nordland eller Skåne
Januari
En bröllopsmässa på Grand. Tankeverksamheten inför sommarens bröllop börjar sakta rulla igång. Inget händer dock med erbjudandet från "Allt om bröllops" chefredaktör om att göra reportage med mor, Minks och mig.
Februari
Tre gånger prova brudklänningar.
En träff med prästen Sixten som känns så rätt med en gång.
En avkopplande korthelg på Yasuragi med Minks och R.
500 kronor för en operationsundersökning för närsynthet. Pupillerna är dock för stora för operation med dagens teknik.
103 inbjudningar går ut till bröllopsgäster.
Tre danstyper ingår i kursen vi går; vals, foxtrot och bugg.
Mars
Två pågar, Isac & Adrian, föds i Malmö och stora gratulationer till S och F.
Två besök i Öregrund för att reka blomsteraffär, hotell, vandrarhem, frisersalonger osv...
Fyra brevlådor får ovälkomna hälsningar från pappa på skärtorsdagen...
April
Fem bokstäver i Månadens ord: FOKUS.
En resa till Ljungeldalen där jag upptäcker (till min fasa och fascination) att F rider bättre än vad jag gör när vi susar fram i vild galopp på varsin islänning.
En frisyrtävling på discot vinner F och gråter hjärtskärande resten av kvällen för att A ska flytta.
Fem ton grus och stenmjöl tippas av vid stenmuren på baksidan av tomten.
Maj
En nedrig busmöhippa som skakar tillvaron.
En riktig och fantastisk möhippa med väninnorna.
100-tals timmar med att få allt klart till bröllopet.
Tre besök för nagelförlängning
En sista utprovning av klänning och provsminkning.
Juni - för alltid
Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig,
för jag trodde att du fanns och väntade mig.
Ja, alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött,
för att möta den vackraste mänska jag nånsin mött.
En bröllopsdag är äntligen här! Klippan Minks finns vid min sida.
En av de lyckligaste dagarna i mitt liv - M och jag ingår i teamet! Allt fungerar som vi vill.
Fyra dagar efter tillbringar vi i Öregrund och förstöker förstå vad som hänt.
Två 40-årsfester, helt olika varandra.
En midsommar med mycket skratt tillsammans med Minks
Juli
Sju dagar på Gotland. Besök hos E, bad poolen, eftermiddagsdrink och mysig middag i solnedgången.
Tio löss på Lilla trollet och tre behandlingar krävs.
10 liter vit takfärg målas i kök och hall. Vilken schillnad!
Augusti
Tre nätter på Varbergs kurhotell med mor, moster och svägerska enligt mycket trevlig tradition.
En skön vecka på Marstrand med bad och sol.
30-årsfest för Cam i Alvik
60-årskalas för lilla mamman, Hurraaaa!
En skolstart för tredjeklassaren i huset
September
50 pence för att åka buss på Malta. En härlig, efterlängtad och välplanerad bröllopsresa med lugn, ro och avkoppling.
1915 föddes farfar och vi firar hans 90-årsdag med att åka upp till minneslunden och hälsa på farmor.
Fem eller fler års studier leder B-syrran fram till en Doktorsexamen i forskning kring Alsheimers. Otroligt snyggt jobbat!
40 kvadrat grön och frodig gräsmatta rullas ut på baksidan.
Oktober
20 chokladpraliner - minst - på Chokladfabrikens provning med S & S.
En svit psykosyntesbesök
En irrriterande irit på höger öga. Pågår ca en och en halv månad framåt.
19.00 börjar föredraget "Hångla mera" med Klas Hallberg. Det bästa jag nånsin sätt i stand-up väg och tre timmar av total underhållning. Rekommenderas!
November
En övernattning på Utö och två långa, sköna promenader längs havet. Maten var fantastisk och helgen blev mysig över förväntan för både M och mig.
En irit till men på vänster öga, precis som högerögat frisknat till. Många besök på St:Erik blir det.
Två tjejer, en liten och en stor, går på Stockholm Horse Show i Globen.
December
Två stick i armen på F för att utesluta allergi och utreda urtikaria. En träff blev det - kvalster. Inget direkt svar på urtikarian alltså.
Tre adventsevenemang i Nacka; glöggkväll hos P & J, jullunch hos svärföräldrarna och födelsedagskalas för luciamannen R.
Två akupunkturbesök som resulterar i väsentligt förbättrad vänsteraxel/nacke/huvud.
Nio år blir lilla Gurkan
27 blir jag...eller nåt sånt.
123 bilder från jul och nyår bortraderade av misstag.
Tolv-slaget tillbringar vi på en kulle i närheten, skålar i Bollinger, knyter nyårslöfte med Mannen som består i att stressa mindre.
Många förväntningar inför 2006.
Så trendigt med Trangia...
...kanske det inte är men med den i packningen fick vi iallfall en härlig dag ute i naturen med hela lilla Familjen.
För att få med oss F lockade vi med att gå förbi hästarna - funkar varje gång. Både M och jag for iväg i drömtankar om "hus på landet, eget stall, tjogvis med hundar och så levde de lyckliga i alla sina dagar...".
Målet för dagens skogsutflykt var egentligen den lilla sjön som ligger en bra halvtimmes promenad hemifrån. Vi blev förvånade över hur bra det trots allt gick för Fs ben att knata på men vi förstod att inte pressa lyckan utan stannade en bit efter hästpassagen och slog upp förra årets julklapp från mor till sin då blivande svärson - ett Trangiakök!
M fixade gentlemannamässigt varsin stubbe med sittunderlag på åt sina damer, medan han själv stod på knä, ställde upp och tände på köket. Det dukades fram varmt kaffe och mjölk värmdes över lågan, bullar som jag bakat och mandelbiskvier åts gladerligen. Undertiden underhöll F med filosoferande om hur mycket hon ville ha en egen häst och hur mycket pengar hon skulle behöva spara för att kunna köpa en...
På vägen hem blev det snöbollskrig och annat ståhej. Rödrosiga och glada konstaterade vi att tre timmar i dagsljus var länge sen och välbehövligt för oss alla tre. En härlig avslutning på jul- och nyårshelgen för den här gången.
För att få med oss F lockade vi med att gå förbi hästarna - funkar varje gång. Både M och jag for iväg i drömtankar om "hus på landet, eget stall, tjogvis med hundar och så levde de lyckliga i alla sina dagar...".
Målet för dagens skogsutflykt var egentligen den lilla sjön som ligger en bra halvtimmes promenad hemifrån. Vi blev förvånade över hur bra det trots allt gick för Fs ben att knata på men vi förstod att inte pressa lyckan utan stannade en bit efter hästpassagen och slog upp förra årets julklapp från mor till sin då blivande svärson - ett Trangiakök!
M fixade gentlemannamässigt varsin stubbe med sittunderlag på åt sina damer, medan han själv stod på knä, ställde upp och tände på köket. Det dukades fram varmt kaffe och mjölk värmdes över lågan, bullar som jag bakat och mandelbiskvier åts gladerligen. Undertiden underhöll F med filosoferande om hur mycket hon ville ha en egen häst och hur mycket pengar hon skulle behöva spara för att kunna köpa en...
På vägen hem blev det snöbollskrig och annat ståhej. Rödrosiga och glada konstaterade vi att tre timmar i dagsljus var länge sen och välbehövligt för oss alla tre. En härlig avslutning på jul- och nyårshelgen för den här gången.
Från Kotte till Kotten
Jag erkänner.
Jag blev lite kär igår.
I dig.
Och speciellt i dina fötter.
Lill-kotten. Söt-Gusten. Agge-pojken.
Vårt första möte blev himla mysigt, tycker du inte..... Eller, du kommer ju inte att komma ihåg nåt av det, men jag! För du somnade i min famn. Även om jag vet att tillräckligt små barn KAN göra det utan vidare så blev det helt klart en massa poäng till din fördel där.
Den stora missen var att jag glömde min kamera. Jag som hade tänkt dokumentera vårt första möte med FIN-kameran och allt. Som tur är ligger inte din mamma och pappa på latsidan med sin nyinköpta. De tog bilder av både dig och oss som vi säkert kan få kopior av till albumen. Tills vidare lånar jag en som © Minks hade på sin blogg.
Håller du med mig om att dina Päron är rätt coola, förresten? Jag sade ju det! Du har fått de som absolut passar dig bäst. M och jag tyckte dessutom att de känns så harmoniska. Tänk vad en lilleman som du kan åstadkomma, bara på en månad. Du ser visst till att hålla dem fullt sysselsatta. Vad hade de väntat sig - DU är ju här nu och det med besked!
P.s. Vi ses snart igen, va [utropstecken, utropstecken]
Jag blev lite kär igår.
I dig.
Och speciellt i dina fötter.
Lill-kotten. Söt-Gusten. Agge-pojken.
Vårt första möte blev himla mysigt, tycker du inte..... Eller, du kommer ju inte att komma ihåg nåt av det, men jag! För du somnade i min famn. Även om jag vet att tillräckligt små barn KAN göra det utan vidare så blev det helt klart en massa poäng till din fördel där.
Den stora missen var att jag glömde min kamera. Jag som hade tänkt dokumentera vårt första möte med FIN-kameran och allt. Som tur är ligger inte din mamma och pappa på latsidan med sin nyinköpta. De tog bilder av både dig och oss som vi säkert kan få kopior av till albumen. Tills vidare lånar jag en som © Minks hade på sin blogg.
Håller du med mig om att dina Päron är rätt coola, förresten? Jag sade ju det! Du har fått de som absolut passar dig bäst. M och jag tyckte dessutom att de känns så harmoniska. Tänk vad en lilleman som du kan åstadkomma, bara på en månad. Du ser visst till att hålla dem fullt sysselsatta. Vad hade de väntat sig - DU är ju här nu och det med besked!
P.s. Vi ses snart igen, va [utropstecken, utropstecken]
Funkar keps?
Heta diskussioner på jobbet idag. Många bra och dåliga knep för att slippa betala trängselavgift.
En var att köpa keps till registreringsskylten. 359;- Resonerades att vara en värdefull investering. Det blir fel vinkel för kamerorna som inte kan fånga bokstav- och sifferkombinationen. Det är inte olagligt och polisen kan inte göra nåt. Skattebrott begår man förvisso men brottet klassas som ringa och det är ingen som kommer orka bry sig om så små brott.
Ett annat var att köpa asfaltsbil. De är befriade från avgiften. Nackdelen med det är att en asfaltsbil drar 6 liter milen och det blir rätt dyrt i längden.
Om resorna kommer att genomföras på kväll och natt så kan man köpa en spray som man använder på registreringsskylten. Den fungerar tydligen som en reflex och bländar kamerorna. Funkar ju dock inte på dagen. Då.
Paintboll och skjuta sönder kamerorna...var kanske ett av de sämre tipsen. Gäller att inte ha transpondern i fickan då så man blir registrerad...
Själv beställde jag vår redan för två månader sen. Den har inte installerats än. Tydligen måste den inte sitta i bilen för att passeringen ska registreras.
Om man får gissa så tror jag att trängselskatten kommer att bli en flopp. Inga höga odds på det, va...?
Tjattra
F har kommit på charmen med msn.
Att "tjattra på datorn" har över en natt blivit ENORMT intressant. Med rödrosig kinder och ivrig blick stansar hon in små bokstäver med höger pekfinger. Bokstäverna bildar små, enkla ord som ”vaddå” och ”okej” och ”vet du va”.
Jag håller ett bevakande öga på henne över axeln och ser till så den nyupptäckta glädjen med att få vara i den virtuella världen på egen hand blir en angenäm upplevelse.
En klasskompis säger att det är helt ute att tjattra. Men F glöder vidare och valsar över tangentbordet med pekfingret. Skickar flirtar och smajlysar.
Sent på kvällen ringer S och undrar varför hon inte är inne på sin msn. Nu blir det brått, på med mammas dator och inloggningsförsök – som misslyckas! Msn ligger nere för tillfället. ”Oh, nej…”. Steffe ringer igen och säger att han ändå måste gå och lägga sig nu. Han ger F sitt nummer och säger god natt.
F gör nya försök ikväll, you bet!
Att "tjattra på datorn" har över en natt blivit ENORMT intressant. Med rödrosig kinder och ivrig blick stansar hon in små bokstäver med höger pekfinger. Bokstäverna bildar små, enkla ord som ”vaddå” och ”okej” och ”vet du va”.
Jag håller ett bevakande öga på henne över axeln och ser till så den nyupptäckta glädjen med att få vara i den virtuella världen på egen hand blir en angenäm upplevelse.
En klasskompis säger att det är helt ute att tjattra. Men F glöder vidare och valsar över tangentbordet med pekfingret. Skickar flirtar och smajlysar.
Sent på kvällen ringer S och undrar varför hon inte är inne på sin msn. Nu blir det brått, på med mammas dator och inloggningsförsök – som misslyckas! Msn ligger nere för tillfället. ”Oh, nej…”. Steffe ringer igen och säger att han ändå måste gå och lägga sig nu. Han ger F sitt nummer och säger god natt.
F gör nya försök ikväll, you bet!
Latissimus Dorsi
Hur kommer det sig att det är så skönt?
Akupunktur tänker jag på.
Nålar som sticks in i utvalda delar av kroppen.
Medför en ilning som går som en stöt genom kroppen.
På nåt sätt känns det helande efteråt.
Dessutom tar det bort min huvudvärk som tidigare verkade ha kommit för att stanna.
Det gör på inget sätt ont.
Sticker till lite lätt och sen känns det inte längre.
Inte förrän akupunktören skruvar försiktigt på nålen förstås.
Då ilar det till igen.
Ont ska fördrivas med ont.
Det kanske ligger nåt i det.
Allt som känns nu är en lite svidande känsla i latissimus Dorsi.
Som sagt, ont ska fördrivas med ont....
Träffade väninnan på en bar inne i stan nu ikväll. Förlösande. Vårt prat ökade i takt med vinintag och ljudvolym i lokalen. Barn, relationer, jobb, väninnor, julklappar, you name it. Det blev ändå bara en kortis idag. Vi får liksom aldrig nog av att prata så det känns varje gång som att det blev en för kort stund. Positivt tänker jag. Då kommer vi att ses snart igen och återuppta konversationen lika aktivt som vi avslutade den.
Nästa gång ska vi planera för en resa till Köpenhamn med besök på Louisiana. Rekommenderas för alla - http://www.louisiana.dk/
Det blir nån gång nu i vår och då är det en utställning om målaren Baselitz som gick i frontlinjen för 70-80-talets figurativa konst. Sist jag var där var det en utställning om blommor i konsten. Passade mig som är fullkomligt fashinerad av blommor, särskilt de som växer vilt.
Huset ligger annars stilla och tyst ikväll.
Mannen med stort M är ute och roar sig med jobbet.
F är med sin pappa.
Jag har hoppat i den klarröda mysdressen ska bara blogga klart innan jag ska börja med julkort och julklappar. I år är jag sen med julkorten. Jättesen. Vet inte ens om jag får iväg några julkort. Jag gör väl ett försök. Blir det inga får jag väl spara dem och skicka iväg dem nästa år. Värre är så är det inte. Jag har dessutom lovat akupunktören att ta det lugnt. Latissimus måste också få vila nu. Det som hinns med hinns med helt enkelt!
Akupunktur tänker jag på.
Nålar som sticks in i utvalda delar av kroppen.
Medför en ilning som går som en stöt genom kroppen.
På nåt sätt känns det helande efteråt.
Dessutom tar det bort min huvudvärk som tidigare verkade ha kommit för att stanna.
Det gör på inget sätt ont.
Sticker till lite lätt och sen känns det inte längre.
Inte förrän akupunktören skruvar försiktigt på nålen förstås.
Då ilar det till igen.
Ont ska fördrivas med ont.
Det kanske ligger nåt i det.
Allt som känns nu är en lite svidande känsla i latissimus Dorsi.
Som sagt, ont ska fördrivas med ont....
Träffade väninnan på en bar inne i stan nu ikväll. Förlösande. Vårt prat ökade i takt med vinintag och ljudvolym i lokalen. Barn, relationer, jobb, väninnor, julklappar, you name it. Det blev ändå bara en kortis idag. Vi får liksom aldrig nog av att prata så det känns varje gång som att det blev en för kort stund. Positivt tänker jag. Då kommer vi att ses snart igen och återuppta konversationen lika aktivt som vi avslutade den.
Nästa gång ska vi planera för en resa till Köpenhamn med besök på Louisiana. Rekommenderas för alla - http://www.louisiana.dk/
Det blir nån gång nu i vår och då är det en utställning om målaren Baselitz som gick i frontlinjen för 70-80-talets figurativa konst. Sist jag var där var det en utställning om blommor i konsten. Passade mig som är fullkomligt fashinerad av blommor, särskilt de som växer vilt.
Huset ligger annars stilla och tyst ikväll.
Mannen med stort M är ute och roar sig med jobbet.
F är med sin pappa.
Jag har hoppat i den klarröda mysdressen ska bara blogga klart innan jag ska börja med julkort och julklappar. I år är jag sen med julkorten. Jättesen. Vet inte ens om jag får iväg några julkort. Jag gör väl ett försök. Blir det inga får jag väl spara dem och skicka iväg dem nästa år. Värre är så är det inte. Jag har dessutom lovat akupunktören att ta det lugnt. Latissimus måste också få vila nu. Det som hinns med hinns med helt enkelt!
Vad sägs om SIM SALABIM?
Måste till ögonläkaren igen för dumma-dumma pupillen vill
inte dra ihop sig trots att jag slutade med Atropinet för mer än
en vecka sen.
Evil Eye - det räcker nu!
Kan du P L E A S E vara så snäll och tillfriskna nu så jag orkar bli
på lite bättre humör?
Nu är du här!
Tänk! Jag ska få lära känna en ny människa!
Jag ska få lära känna dig - A U G U S T. Du fick se världen för första gången inatt. Jag kan tänka mig att du gillade det du såg. Den vackra som ger dig så god och mättande mjök är din mamma, den finaste du någonsin kommer att kunna tänka dig. Och den mörka rösten som pratar så lugnt till dig är din pappa, stilig och som verkligen kommer att vara din förebild genom hela livet.
Var inte ledsen om du ibland känner att du saknar värmen och tryggheten i magen. Du får förstås vara ledsen för magen var säkert inte alls nåt dumt ställe. Men jag lovar dig att dina föräldrar kommer att göra allt för att du ska få känna samma närhet och lugn i den här världen också.
Känn att du också får vara arg ibland när det blir för mycket, glad av nya härliga färger, trött av nya upplevelser, sprallig av allt utrymme eller kinkig bara därför. Det får alla människor vara, det kallas Livet!
Du kanske inte vet det än, men du har också en jättefin storasyster hemma som väntar på dig. Hon är säkert ännu mer otålig än vad jag är på att få träffa dig. Och det vill inte säga lite, det! Mormor har du kanske redan träffat. Om inte så kan jag berätta att även hon har ett stort och gott hjärta. Hon kommer att ställa upp på dig och finnas för dig närhelst du behöver. Sen har du förstås mig, F och Mike. Men det är en annan historia. Den går vi djupar in på när du har blivit lite större och smält de första, världsomvärlvande intrycken.
Skytt är du. I ditt horoskop står det att du befinner dig i en stor omvandlingsprocess och ställs inför stora utmaningar - det stämmer ju fint, milt uttryckt!
Det ska bli så spännande att få träffa dig, lära känna dig och se vem DU är. Du har redan en plats i mitt hjärta och vi är många som redan älskar dig, fastän vi inte ens träffat dig - visst är DET ett rättvist utgångsläge att födas in i!
Jag ska få lära känna dig - A U G U S T. Du fick se världen för första gången inatt. Jag kan tänka mig att du gillade det du såg. Den vackra som ger dig så god och mättande mjök är din mamma, den finaste du någonsin kommer att kunna tänka dig. Och den mörka rösten som pratar så lugnt till dig är din pappa, stilig och som verkligen kommer att vara din förebild genom hela livet.
Var inte ledsen om du ibland känner att du saknar värmen och tryggheten i magen. Du får förstås vara ledsen för magen var säkert inte alls nåt dumt ställe. Men jag lovar dig att dina föräldrar kommer att göra allt för att du ska få känna samma närhet och lugn i den här världen också.
Känn att du också får vara arg ibland när det blir för mycket, glad av nya härliga färger, trött av nya upplevelser, sprallig av allt utrymme eller kinkig bara därför. Det får alla människor vara, det kallas Livet!
Du kanske inte vet det än, men du har också en jättefin storasyster hemma som väntar på dig. Hon är säkert ännu mer otålig än vad jag är på att få träffa dig. Och det vill inte säga lite, det! Mormor har du kanske redan träffat. Om inte så kan jag berätta att även hon har ett stort och gott hjärta. Hon kommer att ställa upp på dig och finnas för dig närhelst du behöver. Sen har du förstås mig, F och Mike. Men det är en annan historia. Den går vi djupar in på när du har blivit lite större och smält de första, världsomvärlvande intrycken.
Skytt är du. I ditt horoskop står det att du befinner dig i en stor omvandlingsprocess och ställs inför stora utmaningar - det stämmer ju fint, milt uttryckt!
Det ska bli så spännande att få träffa dig, lära känna dig och se vem DU är. Du har redan en plats i mitt hjärta och vi är många som redan älskar dig, fastän vi inte ens träffat dig - visst är DET ett rättvist utgångsläge att födas in i!
Det är nåt med nätet idag!
1. Inter-nätet
Jag sitter som handfallen. Kvällsskiftet vid datorn skulle just inledas när jag upptäcker att jag inte kommer in på mailen. Nätet går segt överhuvud taget idag, tycker jag. Därmed får jag en ledig kväll, inte helt fel i och för sig. Det är nämligen i min mailbox som uppdragsbeskrivningarna ligger.
Tänk så beroende jag blivit av min mailbox - kan det vara farligt? För hur opålitligt är inte nätet egentligen? Det går inte att tro att det alltid ska fungera. Men måste jag skicka säkerhetsmail till flera adresser för att verkligen vara säker på att det ska komma fram någonstans. Ja, tydligen. Men säker kan jag ändå aldrig vara.
2. Telefon-nätet
Jag som bara måste få tag på Bästisen för att höra hur det går med analkande bäbiseri. Slår nummret. Sex signaler går fram. OCH SÅ ÄR HON INTE HEMMA!!! Eller..? Nattar barn? Är det fel på nätet där också...? Eller har de redan åkt in???
När jag fick mess på förmiddagen att det var "på gång" tappade jag allt fokus på jobbet. Det visade sig vara en typ av falskt alarm. Men nu när jag ringer, på vuxenvänlig tid en vanlig måndagkväll så är det ingen som svarar!!!
Med det tempot hon har i kroppen så skulle de mycket väl kunna vara och storhandla. Eller shoppa loss i Västerås *g*. Kvällspromenad? Nä, det känns högst osannolikt även utan
promenera_hoppa_vanka_ut _bäbis-försök.
Nu håller jag tummarna allt vad jag orkar för att allt som i ett trollslag startat av sig själv och att det piper i min telefon i morgon bitti med ett lyckligt sändebud. Hoppas bara att sms-nätet inte strular nu också....
3. Kontakt-nätet
Fruktansvärt hos Ps idag. Allt jag såg var ett enda stort, svart tombolahjul som snurrade runt i huvudet med alla möjliga saker i en enda röra. Jag passade på att prata om alla och vart ett av dem i ett förlösande virrvarr. Till en början alldeles för svart för att kunna se var själen befann sig. Så småningom skingrades faktiskt det svarta en aning.
Många tankar gick till pappa, även idag. Han kontaktade tydligen brorssonen på födelsedagen. Och med det något oväntade draget vältrades den något skakiga balans jag lyckades skapa inom mig i förra veckan.
Kan nån säga hur i hela friden jag ska förhålla mig till att han kontaktar mitt barn eller mitt brorsbarn när han samtidigt förskjutit mig för all framtid? Orkar jag vara så osjälvisk och glad inför fakumet att F får ha sin morfar även om jag för evigt förlorat min far? Jag har inte svaret. Kanske kommer jag fram till det med tiden. Hoppas!
4. Nät-synonymer
Tillsist några synonymer för "Nät" som för mig var okända till nu. Orden har hämtats från min nyinköpta Synonymordbok *vuxenpoäng och resultatet av att vara snäll mot väninnans jultidningssäljande dotter*. Här kommer de:
Gitter och Rist
Jag sitter som handfallen. Kvällsskiftet vid datorn skulle just inledas när jag upptäcker att jag inte kommer in på mailen. Nätet går segt överhuvud taget idag, tycker jag. Därmed får jag en ledig kväll, inte helt fel i och för sig. Det är nämligen i min mailbox som uppdragsbeskrivningarna ligger.
Tänk så beroende jag blivit av min mailbox - kan det vara farligt? För hur opålitligt är inte nätet egentligen? Det går inte att tro att det alltid ska fungera. Men måste jag skicka säkerhetsmail till flera adresser för att verkligen vara säker på att det ska komma fram någonstans. Ja, tydligen. Men säker kan jag ändå aldrig vara.
2. Telefon-nätet
Jag som bara måste få tag på Bästisen för att höra hur det går med analkande bäbiseri. Slår nummret. Sex signaler går fram. OCH SÅ ÄR HON INTE HEMMA!!! Eller..? Nattar barn? Är det fel på nätet där också...? Eller har de redan åkt in???
När jag fick mess på förmiddagen att det var "på gång" tappade jag allt fokus på jobbet. Det visade sig vara en typ av falskt alarm. Men nu när jag ringer, på vuxenvänlig tid en vanlig måndagkväll så är det ingen som svarar!!!
Med det tempot hon har i kroppen så skulle de mycket väl kunna vara och storhandla. Eller shoppa loss i Västerås *g*. Kvällspromenad? Nä, det känns högst osannolikt även utan
promenera_hoppa_vanka_ut _bäbis-försök.
Nu håller jag tummarna allt vad jag orkar för att allt som i ett trollslag startat av sig själv och att det piper i min telefon i morgon bitti med ett lyckligt sändebud. Hoppas bara att sms-nätet inte strular nu också....
3. Kontakt-nätet
Fruktansvärt hos Ps idag. Allt jag såg var ett enda stort, svart tombolahjul som snurrade runt i huvudet med alla möjliga saker i en enda röra. Jag passade på att prata om alla och vart ett av dem i ett förlösande virrvarr. Till en början alldeles för svart för att kunna se var själen befann sig. Så småningom skingrades faktiskt det svarta en aning.
Många tankar gick till pappa, även idag. Han kontaktade tydligen brorssonen på födelsedagen. Och med det något oväntade draget vältrades den något skakiga balans jag lyckades skapa inom mig i förra veckan.
Kan nån säga hur i hela friden jag ska förhålla mig till att han kontaktar mitt barn eller mitt brorsbarn när han samtidigt förskjutit mig för all framtid? Orkar jag vara så osjälvisk och glad inför fakumet att F får ha sin morfar även om jag för evigt förlorat min far? Jag har inte svaret. Kanske kommer jag fram till det med tiden. Hoppas!
4. Nät-synonymer
Tillsist några synonymer för "Nät" som för mig var okända till nu. Orden har hämtats från min nyinköpta Synonymordbok *vuxenpoäng och resultatet av att vara snäll mot väninnans jultidningssäljande dotter*. Här kommer de:
Gitter och Rist
Raggarmuff
Magknipsskratt är så sköna! Det känns som om jag får dem för sällan nuför tiden. Det händer nån gång emellanåt, då mest i Mannen eller Fs sällskap.
Faktiskt, i midsommras hade jag också några sånna där tårdrypande skratt tillsammans med Minks och r. Känns så härligt och befriande efteråt.
Igår fick jag också ett hejdundrande asgarv. Dansken undrade vad "raggarmuff" var för maträtt.
R A G G A R M U F F!
När vi förstod vad han menade - Raggmunk *när jag tänker på saken vet jag inte om det är så mycket snabbare namn* - så fick jag en sån där skön och ohejdad skrattattack.
Tackar för den, Dansken! Nu förlängde du mitt liv en smula.
Faktiskt, i midsommras hade jag också några sånna där tårdrypande skratt tillsammans med Minks och r. Känns så härligt och befriande efteråt.
Igår fick jag också ett hejdundrande asgarv. Dansken undrade vad "raggarmuff" var för maträtt.
R A G G A R M U F F!
När vi förstod vad han menade - Raggmunk *när jag tänker på saken vet jag inte om det är så mycket snabbare namn* - så fick jag en sån där skön och ohejdad skrattattack.
Tackar för den, Dansken! Nu förlängde du mitt liv en smula.
Dagens smuttaste!
1. En extravarm latte gjord på doftande, nymalda, italienska bönor.
Två hembakta, färska lussebullar till.
Får vilken novemberdåsig tjej som helst att piggna till och bli sugen på julshopping!
2. En dator med wireless.
Så enormt smidigt och flexiblelt att kunna sitta och jobba lite varstans det passar.
Just nu vid köksbordet.
Två hembakta, färska lussebullar till.
Får vilken novemberdåsig tjej som helst att piggna till och bli sugen på julshopping!
2. En dator med wireless.
Så enormt smidigt och flexiblelt att kunna sitta och jobba lite varstans det passar.
Just nu vid köksbordet.
Om sanning och tur
Förvirrad. Vacklar mellan längtan efter barn och känslan att det räcker med EN fullkomlig dotter. Väninnor på nära och långt håll blir gravida hit och dit, föder små söta bäbisar. Med mig händer inget. Jag står där jag står, år efter år.
I ett invecklat resonemang försökte jag redogöra för känslan av ambivalens för Ps. Vad är sant och vad är falskt? Vilken känsla finns egentligen allra längst in i mig? Jag hittar den inte själv. Ju djupare jag försöker gräva, desto snabbare verkar en ny känsla komma upp.
”Försök stanna till där” uppmanade plötsligt Ps. Hon bad mig stanna upp mitt i virrvarret, sluta ögonen och söka inåt efter den sanna känslan. ”Det går ALDRIG för jag ser inte svaret i den här virvelvinden” tänkte jag.
Men jag gjorde som hon sa, tog några djupa andetag och försökte känna in…känna in…känna in. Och tro’t eller ej - där fanns en sann känsla och jag vågade stanna hos den. Plötsligt fann jag ett lugn mitt i bruset och EN känsla tog överhanden. Inte så stark men nog så tydlig. ”Jag är nöjd som det är” sade jag högt för mig själ. En form av lugn spred sig över mig.
Varför jagar jag då en graviditet och blir så innerligt bitter varje gång Tant Röd kommer? Motgångar är nog inte min starka sida, helt enkelt. Jag är van vid att lyckas med det jag företar mig. Och lyckas jag inte så försöker jag bara mer energiskt tills det går. Men nu står jag handfallen och kan inte påverka situationen på egen hand.
Jag vill ju inte vara sämre än någon annan. Känslan av att vara den där åttonde kvinnan som har problem med att bli gravid är inte ett dugg angenäm. Den är tvärtom fruktansvärt utelämnande. ”Varför just jag?” frågar jag mig. ”Har jag haft det så bra i livet att detta får bli mitt livs motgång?”
Känslan av att inte kunna styra och bestämma blir för övermäktig. Missbelåtenhet tar överhand gång på gång. Att jag inte duger. Att jag inte är kvinna. Att jag inte kan ge min man ett barn. Att jag inte kan ge min dotter en efterlängtad lillasyster.
Men åter till den innersta känslan. Den ÄR sann – det räcker med ett barn för mig. Varför är det då så viktigt med ett barn till? Kärleken till min man så gränslös och på det skulle ett barn bli beviset. Det skulle bli jobbigt och jag skulle få ta mycket ansvar, det vet jag och priset är jag beredd att betala. Revanschlustan sjuder också i mig. För det misslyckade första året med min dotter . För att jag inte kunde ge henne allt som ett barn är värt att få de första åren. Och för att det var underbart att vara gravid!
Samtidigt vill jag ge upp. Jag vill inte gå igenom nån utredning och bli skärskådad. Jag vill fungera som alla andra. Bara fungera, är det för mycket begärt?
Jag jobbar vidare med att acceptera faktumet. Mitt mål är att kunna lyfta blicken och se vad jag har istället för att förlora tankarna i en ouppnåelig längtan.
I ett invecklat resonemang försökte jag redogöra för känslan av ambivalens för Ps. Vad är sant och vad är falskt? Vilken känsla finns egentligen allra längst in i mig? Jag hittar den inte själv. Ju djupare jag försöker gräva, desto snabbare verkar en ny känsla komma upp.
”Försök stanna till där” uppmanade plötsligt Ps. Hon bad mig stanna upp mitt i virrvarret, sluta ögonen och söka inåt efter den sanna känslan. ”Det går ALDRIG för jag ser inte svaret i den här virvelvinden” tänkte jag.
Men jag gjorde som hon sa, tog några djupa andetag och försökte känna in…känna in…känna in. Och tro’t eller ej - där fanns en sann känsla och jag vågade stanna hos den. Plötsligt fann jag ett lugn mitt i bruset och EN känsla tog överhanden. Inte så stark men nog så tydlig. ”Jag är nöjd som det är” sade jag högt för mig själ. En form av lugn spred sig över mig.
Varför jagar jag då en graviditet och blir så innerligt bitter varje gång Tant Röd kommer? Motgångar är nog inte min starka sida, helt enkelt. Jag är van vid att lyckas med det jag företar mig. Och lyckas jag inte så försöker jag bara mer energiskt tills det går. Men nu står jag handfallen och kan inte påverka situationen på egen hand.
Jag vill ju inte vara sämre än någon annan. Känslan av att vara den där åttonde kvinnan som har problem med att bli gravid är inte ett dugg angenäm. Den är tvärtom fruktansvärt utelämnande. ”Varför just jag?” frågar jag mig. ”Har jag haft det så bra i livet att detta får bli mitt livs motgång?”
Känslan av att inte kunna styra och bestämma blir för övermäktig. Missbelåtenhet tar överhand gång på gång. Att jag inte duger. Att jag inte är kvinna. Att jag inte kan ge min man ett barn. Att jag inte kan ge min dotter en efterlängtad lillasyster.
Men åter till den innersta känslan. Den ÄR sann – det räcker med ett barn för mig. Varför är det då så viktigt med ett barn till? Kärleken till min man så gränslös och på det skulle ett barn bli beviset. Det skulle bli jobbigt och jag skulle få ta mycket ansvar, det vet jag och priset är jag beredd att betala. Revanschlustan sjuder också i mig. För det misslyckade första året med min dotter . För att jag inte kunde ge henne allt som ett barn är värt att få de första åren. Och för att det var underbart att vara gravid!
Samtidigt vill jag ge upp. Jag vill inte gå igenom nån utredning och bli skärskådad. Jag vill fungera som alla andra. Bara fungera, är det för mycket begärt?
Jag jobbar vidare med att acceptera faktumet. Mitt mål är att kunna lyfta blicken och se vad jag har istället för att förlora tankarna i en ouppnåelig längtan.
S forever i hemlighet
Kärleken, den kärleken. Oh, så söt och nyckfull när man är liten...och kanske inte bara då.
Så hittade jag F på skolan igår. Instängd i grupprummet med Steffe och Anton. Röd om kinderna. Uppgiven och lite kaxig blick. Jag hade tänkt att ta lite bilder på henne. Killarna gömde sig först, men sen dök Steffe upp med sin nyfikna blick. Han verkar vara en modig kille. Men ändå inte.
F berättade först i bilen på väg hem. Steffe hade gjort slut. Han ville inte att hon skulle hålla på och skicka lappar, men sade det inte förrän i samma andetag som han gjorde slut.
Plingeling. Vi hann knappt hem innan telefonen ringde. "Är F hemma" säger en späd röst, troligtivs en tjejkompis i klassen. "Javisst, ett ögonblick".
Jag tjuvlyssnade förstås. Hörde henne säga "Steffe? Jaha...okej...hejdå". Sen kom hon in till mig med ett leende på läpparna och sa att det var Steffe. "Jasså?" svarade jag förvånat. "Vad ville han då?" fortsatte jag och kunde inte dölja ett leende i uppstartsfasen. "Han ville be om ursäkt för att han gjorde slut och undrade om jag ville vara ihop med honom igen. Men ingen får veta om det. Inte nån. Jag sade ja."
Solsken. Jag kramade om henne och sade "Grattis!". Så lovade jag henne att inte berätta för nån på skolan. Det förtroliga löftet ska jag hålla, that's a promise!
Bara blä för fiskolja?
Projekt: "Påfyllning av vitaminer och mineraler".
Igår presenterade Mannen en idé om att lägga till FISKOLJA till den dagliga dosen, förutom de fyra tabletterna i Skogaholmsformat som ska sväljas hela varje morgon. Jag är som vanligt nyfiken och på.
Mannens genomgoa och hälsosamma farmor rekommenderar Fiskolja. Hon lever i symbios med "Den lille doktorn" * och är oförskämt pigg både till kropp och själ. Även Fredrik Paulún talar om Fiskoljans positiva effekter i en av sina böcker. Tydligen bra mot inflammationer och för blodcirkulationen - det lockar ju med tanke på nuvarande status.
Nyfikenheten till trots så har jag ett visst motstånd mot att ta tabletter. Därför frågar jag mannen om jag inte kan äta mig till en dagsdos fiskolja istället. Hans svar blir att det motsvarar 100g lax eller ett kilo vit fisk om dagen. Det är mer troligt att det börjar växa fiskfjäll på mig än att jag skulle kunna få i mig den mängden.
*En brokig sammanställning av goda råd ur den schweiziska folk- och naturmedicinen
Igår presenterade Mannen en idé om att lägga till FISKOLJA till den dagliga dosen, förutom de fyra tabletterna i Skogaholmsformat som ska sväljas hela varje morgon. Jag är som vanligt nyfiken och på.
Mannens genomgoa och hälsosamma farmor rekommenderar Fiskolja. Hon lever i symbios med "Den lille doktorn" * och är oförskämt pigg både till kropp och själ. Även Fredrik Paulún talar om Fiskoljans positiva effekter i en av sina böcker. Tydligen bra mot inflammationer och för blodcirkulationen - det lockar ju med tanke på nuvarande status.
Nyfikenheten till trots så har jag ett visst motstånd mot att ta tabletter. Därför frågar jag mannen om jag inte kan äta mig till en dagsdos fiskolja istället. Hans svar blir att det motsvarar 100g lax eller ett kilo vit fisk om dagen. Det är mer troligt att det börjar växa fiskfjäll på mig än att jag skulle kunna få i mig den mängden.
*En brokig sammanställning av goda råd ur den schweiziska folk- och naturmedicinen
Evil eye
Idag känns det lite bättre i ögat men det är trött, så trött.
Lyllos pupillen som får ligga i maxat viloläge.
Kanske får jag sluta droppa lagom till jul.
Jag ska nog önska mig det av tomten!
Sjörövarlook
Jag VISSTE det och ändå blev jag så enormt besviken och modstulen.
"En kraftig inflammation" konstaterade läkaren på ögonkliniken, ett nytt ansikte som vanligt, genom att bara dra ljuskäglan snabbt över mitt stackars värkande öga. Hon droppade neongul bedövnigsvätska i ögonen för att kolla trycket. "Det är bra" fortsatte hon samtidigt som jag kände vätskan fortsätta rinna bakvägen ner i halsen. Obehagligt att känna svalget försvinna för en kvart. Harkel-harkel.
Dropp.
Fredagen var ett helvete för mitt Evil left eye. Jag droppade och droppade, det svarade med att göra ONT. Då ökade jag doseringen långt över vad läkarna sagt. Det fick knappt märkbar effekt. Jag gav upp jobbet för dagen och lade ner påbörjade sysslor. Värre var med kvällens evenemang. Vad gör man när det sen länge är planerat för en trevlig tillställning för mor med mysmiddag med vin och teater? Det är bara att hålla ut trots huvudvärk och en malande oro för vad jag skulle göra om det blev VÄRRE? Så jag log och höll i.
Dropp.
Det mest besvärliga är att försöka hålla mig lung. Hundra och en saker kommer jag på att göra. Det mesta involverar ögonen och kräver dess samarbete, precis vad jag INTE kan. Men det är bara man själv som sätter gränser, tänker jag och klipper till en fin, svart, oval pappersbit och klistrar fast på glasögat. Så! Tjusigt! Nu ska det väl funka ett tag till.
Dropp.
Köra bil går ok när det är ljust ute. I mörker blir alla bil- och gatulysen taggiga och utsmetade över hela körbanan. Igår insåg jag mina begränsningar när jag istället för att behålla lugnet vid ett prejningsförsök totalflippade och gormade i bilen så F blev alldeles förskräckt. Jag ska bara i nödfall köra bil när det är mörkt ute.
Dropp.
Det finns mycket man KAN syssla med när ögan är knäppigt. Som att äta. Och sova. Det ska jag göra nu. Men först....
Dropp.
"En kraftig inflammation" konstaterade läkaren på ögonkliniken, ett nytt ansikte som vanligt, genom att bara dra ljuskäglan snabbt över mitt stackars värkande öga. Hon droppade neongul bedövnigsvätska i ögonen för att kolla trycket. "Det är bra" fortsatte hon samtidigt som jag kände vätskan fortsätta rinna bakvägen ner i halsen. Obehagligt att känna svalget försvinna för en kvart. Harkel-harkel.
Dropp.
Fredagen var ett helvete för mitt Evil left eye. Jag droppade och droppade, det svarade med att göra ONT. Då ökade jag doseringen långt över vad läkarna sagt. Det fick knappt märkbar effekt. Jag gav upp jobbet för dagen och lade ner påbörjade sysslor. Värre var med kvällens evenemang. Vad gör man när det sen länge är planerat för en trevlig tillställning för mor med mysmiddag med vin och teater? Det är bara att hålla ut trots huvudvärk och en malande oro för vad jag skulle göra om det blev VÄRRE? Så jag log och höll i.
Dropp.
Det mest besvärliga är att försöka hålla mig lung. Hundra och en saker kommer jag på att göra. Det mesta involverar ögonen och kräver dess samarbete, precis vad jag INTE kan. Men det är bara man själv som sätter gränser, tänker jag och klipper till en fin, svart, oval pappersbit och klistrar fast på glasögat. Så! Tjusigt! Nu ska det väl funka ett tag till.
Dropp.
Köra bil går ok när det är ljust ute. I mörker blir alla bil- och gatulysen taggiga och utsmetade över hela körbanan. Igår insåg jag mina begränsningar när jag istället för att behålla lugnet vid ett prejningsförsök totalflippade och gormade i bilen så F blev alldeles förskräckt. Jag ska bara i nödfall köra bil när det är mörkt ute.
Dropp.
Det finns mycket man KAN syssla med när ögan är knäppigt. Som att äta. Och sova. Det ska jag göra nu. Men först....
Dropp.