Sjörövarlook
Jag VISSTE det och ändå blev jag så enormt besviken och modstulen.
"En kraftig inflammation" konstaterade läkaren på ögonkliniken, ett nytt ansikte som vanligt, genom att bara dra ljuskäglan snabbt över mitt stackars värkande öga. Hon droppade neongul bedövnigsvätska i ögonen för att kolla trycket. "Det är bra" fortsatte hon samtidigt som jag kände vätskan fortsätta rinna bakvägen ner i halsen. Obehagligt att känna svalget försvinna för en kvart. Harkel-harkel.
Dropp.
Fredagen var ett helvete för mitt Evil left eye. Jag droppade och droppade, det svarade med att göra ONT. Då ökade jag doseringen långt över vad läkarna sagt. Det fick knappt märkbar effekt. Jag gav upp jobbet för dagen och lade ner påbörjade sysslor. Värre var med kvällens evenemang. Vad gör man när det sen länge är planerat för en trevlig tillställning för mor med mysmiddag med vin och teater? Det är bara att hålla ut trots huvudvärk och en malande oro för vad jag skulle göra om det blev VÄRRE? Så jag log och höll i.
Dropp.
Det mest besvärliga är att försöka hålla mig lung. Hundra och en saker kommer jag på att göra. Det mesta involverar ögonen och kräver dess samarbete, precis vad jag INTE kan. Men det är bara man själv som sätter gränser, tänker jag och klipper till en fin, svart, oval pappersbit och klistrar fast på glasögat. Så! Tjusigt! Nu ska det väl funka ett tag till.
Dropp.
Köra bil går ok när det är ljust ute. I mörker blir alla bil- och gatulysen taggiga och utsmetade över hela körbanan. Igår insåg jag mina begränsningar när jag istället för att behålla lugnet vid ett prejningsförsök totalflippade och gormade i bilen så F blev alldeles förskräckt. Jag ska bara i nödfall köra bil när det är mörkt ute.
Dropp.
Det finns mycket man KAN syssla med när ögan är knäppigt. Som att äta. Och sova. Det ska jag göra nu. Men först....
Dropp.
"En kraftig inflammation" konstaterade läkaren på ögonkliniken, ett nytt ansikte som vanligt, genom att bara dra ljuskäglan snabbt över mitt stackars värkande öga. Hon droppade neongul bedövnigsvätska i ögonen för att kolla trycket. "Det är bra" fortsatte hon samtidigt som jag kände vätskan fortsätta rinna bakvägen ner i halsen. Obehagligt att känna svalget försvinna för en kvart. Harkel-harkel.
Dropp.
Fredagen var ett helvete för mitt Evil left eye. Jag droppade och droppade, det svarade med att göra ONT. Då ökade jag doseringen långt över vad läkarna sagt. Det fick knappt märkbar effekt. Jag gav upp jobbet för dagen och lade ner påbörjade sysslor. Värre var med kvällens evenemang. Vad gör man när det sen länge är planerat för en trevlig tillställning för mor med mysmiddag med vin och teater? Det är bara att hålla ut trots huvudvärk och en malande oro för vad jag skulle göra om det blev VÄRRE? Så jag log och höll i.
Dropp.
Det mest besvärliga är att försöka hålla mig lung. Hundra och en saker kommer jag på att göra. Det mesta involverar ögonen och kräver dess samarbete, precis vad jag INTE kan. Men det är bara man själv som sätter gränser, tänker jag och klipper till en fin, svart, oval pappersbit och klistrar fast på glasögat. Så! Tjusigt! Nu ska det väl funka ett tag till.
Dropp.
Köra bil går ok när det är ljust ute. I mörker blir alla bil- och gatulysen taggiga och utsmetade över hela körbanan. Igår insåg jag mina begränsningar när jag istället för att behålla lugnet vid ett prejningsförsök totalflippade och gormade i bilen så F blev alldeles förskräckt. Jag ska bara i nödfall köra bil när det är mörkt ute.
Dropp.
Det finns mycket man KAN syssla med när ögan är knäppigt. Som att äta. Och sova. Det ska jag göra nu. Men först....
Dropp.
Kommentarer
Trackback