Det ska böjas i tid...

Ohuiiiii.....! Nu åker min lill-stora flicka iväg på bio med sin nye Pojkvän F *PvF*.
Han och hans mamma kommer och hämtar F och nu ska de få se "Lassie" tillsammans. Med sig har hon 60:- i jackfickan till att bjuda på popcorn. Lite mascara på ögonen och rouge på kinderna. Flätor med lila pärlor i. Lila tröja och jeans. Strålar med ögonen och är jääättesöt.

Hm.....! Jag undrar om jag har gjort rätt. Har jag schåsat upp det hela? Skulle hon få ha samma tröja som hon haft de senaste tre dagarna i skolan som hon ville istället? Och ett hästband i håret? Lade jag mig i för mycket? Hoppas inte det, hon var verkligen jättesöt och såg så glad och godmodig ut. Jag vill bara att hon ska känna sig stolt och fin.

Ehh.....! "Har ni bråttom iväg efteråt" frågar mamman. PvF vill nämligen att hon skulle följa med honom hem om hon vågar. Hon ler generat och säger att hon inte vet om hon vågar. "Du har nummret om du vill att jag ska hämta dig" säger jag innan de hoppade in i mammans bil och far iväg.

Ahhhh....! Denna gång har hon hittat en pojkvän som är supergullig, omtänksam och finurlig - till skillnad från den slappa och nånchalanta som hon hade innan.

Ohuiiiii! Min lill-stora flicka håller på att bli tjej - iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!

En osynlig blomma

Det är tidigt på morgonen, en alldeles vanligt regnig fredag. Jag rufsar med håret i badrummet, ler stort och kan inte låta bli att fnittra för bredvid mig hoppar Mannen med ett ännu större leende och klappar  händerna av spänning och glädje.

Han har nämligen planerat in en överraskning för oss till nästa helg. Jag har inte en susning om vad han har hittat på och jag ser på honom att han spricker om han inte får säga snart. För mig är det fantastiskt och jag rycks med i hans skutt. Jag blinkar med ett öga upp till Honom som tack för att han matchade ihop mig med gudagåvan på krogen för några år sen! Det kan naturligtvis inte ha varit en slump!

På fredag kväll börjar det och sen är det 'go with the flow' fram till söndag. Bara att han planerar in något för OSS gör mig överlycklig och oavsett vad det är han har hittat på så är jag redan överväldigad över hans engagemang. Det är som min mamma brukar säga "en osynlig blomma".  

Vi hade iallfall tur med vädret

Va nu? Idag ska det ju inte regna! Vi ska ju ÄNTLIGEN till att spika terass i helgen (där "vi" = mannen + svärfar) och då vore det ju mysigare med törstsläckande läsk i solen än blöt pizza under en pressenning.

Men det är bara tidig morgon än och finns det några högre makter så hoppas jag de skärper sig och gör som vanligt. Det vill säga.... Mannen och jag har kanske inte världens flyt med saker och ting i livet men en sak konstaterar vi oftast efter våra happenings: "Vi har iallfall tur med vädret!".

Hellre hos mormor...?

Bara för det måste jag lägga upp en bild på min fantastiskt
APRIKOSA ros....uhhhhja, så vacker!

ros

/ Rosa roxburghii

Anemone nemorosa

Som värsta panchisen ägnar jag en liten stund varje dag åt att stirrar ner i rabatten. Jag tittar, tittar närmare, petar gärna lite i jorden liksom för att hjälpa upp de små lökarna jag planterade i höstas.

Små, små gröna skott har kommit upp. Långt ifrån överallt där jag tror jag satte men för var dag som går ser jag fler och fler små späda och lysgröna tippar. Det gör mig glad och förväntansfull.

Man kan tro att de som bodde här före oss hade bindel på sig när de satte lökar. Det tittar fram krokus här och tulpan där, oftast inte mer än en i klunga.

Här är ett exempel på ett miniexemplar av en krokus som står i ensamt majestät mitt i den än så länge tristbruna gräsmattan.


[Crocus ancyrensis]

Bland andra blommor som jag flyttade var denna primula, alltså typ gullviva fast mer rabattvänlig variant.


[Primula polyantha]

och en variant av kattfot eller nåt...


[Primarosa Kattfotis...]

I höstas lade jag igen rabatten i skuggan och flyttade allt levande till en betydligt soligare plats, också i norr förvisso. Det såg rätt kul ut för de klena små aprikosa rosorna (jorå APRIKOSA och det är INTE jag som valt färg. Camen erbjöd sig att ta rosorna till sin "mormor som säkert ville ha dem...") fick tokspelet och blommade hysteriskt i slutet av september när allt annat gick mot att lägga ner för säsongen.

Ser med förväntan fram emot vitsippshavet som snart kommer att täcka marken nedanför häcken mot grannen. Klart jag lägger in bilder på dem också.

Favoriten / Myosotis palustris

 

Vårsömnig Kotte önskar dig en skön helg!

Äntligen fredag!!!!!
Kroppen och själen är trött efter en intensiv vecka.
Mycket träning och många sena kvällar med jobb.

Jag har redan slutat för dagen känns det som även
om jag fysiskt fortfarande sitter kvar. Om jag ens kommit
hit idag, tveksamt!

Fin-latten är drucken. Den var ovanligt god! Ett par timmar
kvar innan jag drar mig hemåt. Det ska bli skönt att få kramas
med mannen igen efter några dagars ifrån varandra. 

S O L I G  O C H  V I L S A M  H E L G
till alla vännerna
önskar en lite vårsömnig Kotte!

kotte


Yah! Klar!

Ett litet projekt som från januari vuxit och blivit snudd på övermäktigt är nu klart för leverans. Tog hur många månaders om helst att färdigställa men nu är jag klar! Jag är värd all bubbel och skål i världen!

Yah! Jag hade en inre deadline till idag och klarade dealen med tjugo minuter. Nu ska det iväg med posten och sen lägger jag den bördan bakom mig....

....jag får åtminstone betalt. Det är annat än vad man kan säga om nästa dåliga samvete som jag måste börja med imorgon....

Pip Larssons

Sommaren 1997. SVT skulle skulle göra en nyinspelning av "Pip-Larssons". I stan där jag bodde sattes det upp plakat om att man behövde statister.  Erik visade mig anslaget och tyckte jag skulle söka. Jag anmälde hela familjen och vi kom med - alla tre. Vem har inte haft drömmar om att stå i rampljuset...även om min och Fs insats knappt fastnade på filmen. Man får använda lupp för att se oss. Exet däremot höll sig framme och skapade till och med en egen replik i filmen - som de tog med!

Varje gång (och jag menar traditionsbundet    V A R J E   G Å N G ) F åker hem till farmor får hon se Pip-Larssons. Plötsligt har hon insett att det var en rätt cool grej att vara med i film vid den ringa åldern av åtta och en halv månad. Hon satt i en trendig vagn från 40-talet dragen av sin mor som såg ut som en flicksnärta i sina bästa år (27 såklart - alltid!!). F var sååå söt tyckte alla skådespelarna där hon satt och tuggade så många Mariekex hon kunde mellan nappsugningarna. Det slog mig att jag var i samma ålder som min mormor när mamma var liten!!

Påsklovet är slut. F har varit och tittat på filmen igen. Mest intryck denna gång har hästarna gjort - Lotta och ...äsch...vad hette nu den andra... Laban kanske?... Hur som helst, det resulterade i att hon gått en symaskinskurs för lärarinnan Mamma och har sytt alla maskinsömmarna på en ny käpphäst (snälla mamman sydde resten för hand). Brun såklart,  som Pip-Larssons Lotta - snyggo va!!

33223-42

Hypnos och spådomar

Är det farligt? Jag har alltid varit fascinerad av hypnos och vad man kan åstadkomma, om det verkligen fungerar eller är som trolleri för ögat - synvilla och bluff?

Tänk att kunna komma ner i det undermedvetna, det där drömmande stadiet där inget verkar vara omöjligt. Och spåkvinnor. K A N de verkligen känna på sig övernaturliga saker och se in i framtiden?

En gång var jag på kurs för en av landets främste psykologer och även hypnotisörer. Han berättade om kvinnan som led av nickelallergi. Under hypnos satte han in ett nickelörhänge i hennes öra och sade till henne att det var guld. Kvinnan reagerade inte. Samma sak gjorde han men bytte ut örhänget mot guld och sade att det var nickel. Kvinnan reagerade kraftigt och fick raskt ta ut örhänget. Tänk, hur man kan påverka det undermedvetna...fascinerande!

Mannens mamma var nyss hos en spådam. Innan de började stannade damen upp och sa: "Jag måste bara säga att det är en äldre dam som svävar över mig och ber mig hälsa och tacka för allt du gjorde för henne." Alla vi som vet svärmors relation med nyligen avlidne bonusfarmor ryser...

Jag har varit sugen på att gå till en spådam i säkert tio år men inte kommit mig för. Säkert rädd för att få höra nån obehaglig sanning.  Just nu är jag mer inne på hypnos, men vågar jag? Jag har hört att det finns personer som inte vaknat upp efter hypnos. Skröna eller verklighet? O M jag väl bestämmer mig - till vem ska jag gå isåfall...?


Lugnet före stormen...?

Jag tror att bror är hos pappa nu. Hoppas! Jag är inte helt säker för jag har inte frågat men tidigare pratade de om att bila upp på långfredagen. Hur de har haft kontakt har jag ännu inte fått reda på.

Snart skräller det väl till och händer något igen, det har varit väldigt lugnt på pappa-fronten på väääldigt länge.

Jag har nyligen drömt om pappa några nätter. Drömmarna känns så intensiva och starka att jag tycker mig känna hans sinnesstämning. Och just nu håller det på att hända nåt. Han har börjat ifrågasätta sitt handlande, rättfärdiga det. Kanske inför mötet med bror. Nåt säger mig att han börjar vakna till liv igen, i takt med våren kan tänkas och det är inte säkert att det kommer att betyda något positivt för mig. Även om jag hoppas, såklart!

Suck, tänk den som ändå kunde läsa andras tankar....


Full fart torsdag!

Nu börjas det! Produktionen är i full gång. Nu ska det klippas papper med fina våg-kant-saxen, ritas söta kycklingar och skrivas "Glad Påsk" med de finaste bokstäver. Vårt skrivbord är belamrat med pennor, papper, linjal och saxar. Jag sitter bredvid och njuter!

Kramien till Minksy som lagt sig sjuk just denna skärtorsdag! Bort med den hemska förkylningen och krya på dig snabbt, snabbt.


Blåkullorna kommer!

Den traditionella påsk-godis-skålen i form av änder som går i ring
står redan väfylld i hallen *ruskigt 90-tal jag vet men en av de få påskpynt
jag har och sååå söt och praktiskt*.

Förra året minns jag att innehållet förblev orört hela dagen. 
Betyder det nåt att inte blåkullorna kommer? Jag hade I N T E  satt nåt
kryss på dörren.... Mannen, F och jag fick sätta i oss allt godis själva på
långfredagen. Vi får väl se hur det blir i år. Jag är iallfall redo för en
anstormning av blåkullor och påskharar! 



F som påskkärring för två år sen...eller om det var förra året....?

Dance roligast hittills

"Ska det inte gå in här?" frågade F oskyldigt häromdagen och drog pekfingret ner längs min midja (midja?)....

Måndagens D A N C E - pass var nog en nia om vi snackar 1-10 på rolighetsskalan. Värsta schalgerboomen! Mungiporna jobbade frivilligt aktivt uppåt under en hel timme. Jag hade en föraning om att det skulle kunna bli kul. Det var häckskak som
Destiny's Child, catwalk som Brittan blandat med skutt som på Lings tid - en fullträff för mitt tyck och smak!

Go back? - No way!

Drömde om exet inatt. 

Jag var hemma och skulle byta några trasiga glödlampor. Mannen låg och sov och snarkade högt. Samtidigt kom Exet för att hämta eller lämna nåt till F. Jag gick in i ett förråd för att hämta nya glödlampor. Exet följde efter mig in i förrådet. Han kramade mig runt midjan och sa: ”Kan inte allt bli som förr”. Jag sköt honom ifrån mig och svarade tydligt: ”Du, jag går inte bakåt i livet, jag går framåt!” och så gick jag ut ur förrådet.

P O W E R ! ! !


Dagens åtagande!

Oh, glömde nästan (eller kanske ville glömma?) att jag föresatt mig att köpa träningskort på SATS idag. Jag har velat lite hit och dit men nu har jag bestämt mig för att inte låta 'önskningar' som kanske inte ens faller in styra mig. Jag BEHÖVER träna för att hålla kroppen frisk och nu är det dags att ta action.

Jag ska köpa kort på
SATS och jag ska träna två till tre gånger i veckan där och varva med löpning i omgivningen runt jobbet.
Notis: vilken tur jag har egentligen som har så vacker natur direkt utanför kontorsfönstret! 



Efter att ha tittat på schemat så inser jag att sista passet för dagen börjar om 45 minuter och det hinner jag inte (läs: har ingen lust att stressa dit) så jag förbereder mig på yoga-passet imorgon fm istället. Sen ska jag hämta F efter dansen och tillsammans ska vi gå på bio och se "Ice Age 2" *jiiihaaaa*.

Så, alltså. Imorgon ska jag köpa kort på SATS. Jag tror jag går och plockar ihop yogakläderna bums!

33223-40

Super!

Vi kollar film. Det regnar ju ute och då får man det. Annars får man inte det.
Bara ibland. Om det regnar lite och är mulet och trist ute. Eller är kväll.
Eller om det var länge sen. Eller om man har fått låna en bra film av nån
som måste lämnas tillbaka.

Vi har lånat en film så den får vi titta på. Och det regnar dessutom ute.
Eller egentligen är det F som fick låna filmen. För det är en barnfilm.
Men vi får titta ändå.

Superhjältarna. Jag såg den med F i veckan så jag bloggar med ena ögat och
kollar film med den andra. Men mannen såg den inte och var sugen. Så nu tittar
vi på film. Han tittar, jag litegrann. För att det regnar och jag känner inte för att
göra nåt annat. F och jag är överens om att Violet är coolast. Sen mamman och
bebisen. M förlikar sig med "Freeze", säger han. Det tycker jag var coolt sagt.



Superhjälparna, superhjältarna. F är inte hemma men vi tittar ändå.
För det regnar ute. Och det är lördag. Och det var länge sen vi kollade på en film.
Och den är lånad och måste lämnas tillbaka snart. Freeze & Violet

P.s...vill tillägga ännu en favorit i Superhjältarna: Edna Moose som är sååå superhäftig!


Ett MÅSTE i köket

Muffinsteflonform! Vi köpte en på ICA sist vi var och handlade. Å va kul det är att baka muffins! Det tar inte så lång tid och blir perfekt till latten på lördagen.

Godast är nästan äppelmuffinsen. Jag gör en vanligt "saftig sockerkaka" och så trycker jag i kanel- och sockerströade äppelbitar i mitten. Så gott!

muffins

Nu står moccabryggaren och puttrar på den ny-gamla spisen och muffinsarna svalnar i sina formar. Mjölken är värmd i pilevyittkannan och väntar på att bli vispad. Nyss sken solen och det skulle bli fika på balkongen. Nu har molnen dragit in så det blir nog i köket istället.

Mums med latte och nybakade lördagsmuffins!


Ett MÅSTE i restaurangvimlet

Mmm, mannen bjöd in mig till stan efter jobbet igår. Vi behövde bara vara och det tillsammans. Många ställen vi hade i åtanke hade inte öppnat för säsongen än så vi släntrade in på The One Kitchen som bonusbrorsan tidigare tipsat om.

Vilket ställe!

Inredningen är lite kitchig med mörka toner och tyger. I bakgrunden spelar de rytmisk underground. Långt borta är det ljusa och sterila undanplockade modet som invaderat svenska hemmen senaste åren. I två timmar bara satt mannen och jag skönt tillbakalutade, insöp atmosfär, käkade och drack gott och stämde av kalendrar. Urskönt och vi försvann bort från allt vad tid och klockor heter.

Vilket ställe!

Mitt råd: om du har möjlighet, besök The One Kitchen om du vill softa ner i en skön och avkopplande miljö!
The One Kitchen


Barndomsminne 6 - Första kyssen

På P3 idag pratade de om "Den första kyssen" och hur den var. Jag kan inte riktigt minnas när det var...men....här är två kvalificerade alternativ:

Ung och kung
Han var blyg och gick i klassen under mig. Jag frågade chans en rast när jag inte hade nåt bättre för mig: "Få se nu, han är söt, honom frågar jag chans på". Jag var tolv och inte så kär kanske...till en början. Han sa ja. I skolan var han röd om öronen av blyghet och vände bort huvudet när jag gick förbi. På kvällen blev han modigare när vi träffades hemma hos min kompis. Jag tror att det var av honom jag fick första kyssen...

Söt och blöt
Jag hade ganska nyligen bytt klass. Jag var elva eller tolv. En kille på en annan skola var kär i mig och frågade chans. Kompisarna sade att han var en snygg och bra kille så jag svarade "ja" trots att jag inte visste vem det var. Så småningom träffades vi och var ett par ett tag. Jag tror att det var av honom jag fick första kyssen...


Enough is enough!

Fick ett omtänksamt mail från moster idag. Hon mindes dagen för fem år sen då jag skrev på lånepapprena på min egen, min alldeles första egna lägenhet. Long time ago känns det som nu.

Hon berättade att hon någonstans läst att en människa bara klarar ett visst antal händelser, varesig de är positiva eller negativa. Tyvärr känns det som om det senare har regerat alldeles för länge i mitt liv.

Hon menade att om jag räknade ihop alla händelser i mitt liv när jag kände mig låg någon gång så skulle jag se att jag klarar långt mer än vad jag egentligen borde. Tröst eller ej men det kändes ändå bra med en bekräftelse från henne att hon ser mig sitta där och vinka till henne från bergodalbanevagnen.

Och... Fick mail från jobbet minutrarna innan jag fick från jobbet. 4 500 personer ska bort de närmaste åren, främst i europa. Vi är ju många i världen, främst i Europa. Men det kan helt klart bli kännbart för oss i Sverige. Suckelisuck, NÄR i allsindar vänder det?

4 april

Innan livet rullar vidare med det fina minnet av August dop
från i lördags skulle jag bara vilja avrunda med att tala om
att idag är det MIN dopdag.

4 april. Jag skrek mig igenom 100% av akten i samma
kyrka som August log igenom sitt.

Vem skulle förresten inte ha skrikigt när man för första
gången, i offentlighet dessutom, får reda på att man resten
av livet ska få heta Asta i andranamn?

Den 26:e april är det Freddies dopdag (och inget annat datum
om jag uppgivit något till gudmor). Sådan mor sådan dotter
och en (förf)härlig resonans uppstod i den stora, mörka kyrkan
av Fs röstresurser och andra småbäbisars sympatigråt.
...var det dubbelnamnet måntro...?

Barndomsminne 5 - Under-sängen-hångel

Det var party på gatan-utanför-stan där jag bodde som liten. Kjelle som bodde i huset snett mitt emot skulle ha party och bara jämna par var inbjudna. Det var förutbestämt vem som skulle vara med vem. Sa jag det, vi gick i fyran...

Jag hade en lila tröja med dragkedja i halsen och på högra bröstfickan. Den var nyinköpt på JC och var sådär muffsig på insidan som nya tröjor är...eller åtminstone var då förtiden. Troligtvis ett par jeans och flätor till det. Het med andra ord (höhö).

Partyt drog igång. Lite dans, popcorn och busiga blickar. Några av tjejerna stod utanför på trappen och tjuvrökte (upp-upp-upp, F är ju snart där inser jag nu....iiiiiiiiiiii) men jag var inte nåt för sånt så jag bara stod med.

Kvällen gick, par började pussas men "min" kille visade inga teckan på att vilja hångla. Gissar att jag tillslut i princip försökte draaa in honom under en säng. Han gjorde motstånd och jag insåg att vi nog inte skulle bli nåt riktigt par ändå. Det blev vi aldrig förr eller senare heller.


Snabbt ska det ske!

Började morgonen med att surfa på "Blocket" efter en ny cykel till F.
Hoppade sen vidare in på spisar - och vipps - redan nu ikväll står
det en ny-gammal Electrolux i köket.

VIT är den, istället för HUDFÄRGAD som föregångaren av samma märke.
Säkert minst femton år yngre dessutom - men det behöver ju inte betyda
så mycket med tanke på att den förra hann bli dryga 23 år gammal.

Nu kan vi nog stå ut tills det är dags för den STORA köksrenoveringen
(om ca hundrafemti år eller mer).

Långlördag

Vissa lördagar tycker jag passerar utan att jag får något gjort.
Men när jag tänker på lördagen som var undrar jag hur tiden räckte till allt som F och jag var med om.

Vaknade upp hemma hos T&C vid halv åtta efter en trevlig fredagsmiddag i vårens tecken - lax med vårgrön potatissallad. Mums! 

Skjutsade upp M till förbundsmötet och T till innebandyn, sedan åter till T&C för en tallrik joghurt och lite chitt-chatt. Vi väntade tills klockan blev nio då f och jag packade in oss i bilen igen och for upp till Omi. Där väntade härlig frukost (nr. 2 alltså) och massor av varmt och gott kaffe. Dusch, fön, smink, påklädning för två tjejer tog sin lilla tid och kvart över tolv åkte vi vidare nordväst över -
mot  A U G U S T S   D O P.

Inte mindes jag hur kyrkan såg ut. Sist jag var där var väl när jag själv döptes(!?). Vacker är den med målningar i taket som det är i nästan alla kyrkor i den trakten. Gusten var ursöt i den stickade dopklänningen med den lilla mössan och snäll dopet igenom. Jaya stod stolt och söt mellan sina föräldrar.

Dopkaffet var så fint ordnat av mammaMinks och Minksen. Mycket och gott. Barnen fann varandra och började leka direkt. F sökte sig till Jaya såklart och konstaterade efteråt att det även var kul att ha lärt känna några nya tjejer, Olivia och Astrid!

Haha, jag kom att tänka på filmen "Fyra bröllop och en begravning" där bruden i första bröllopet (tror jag det var) gick runt och sa "Aj lav jo" till alla bröllopsgästerna vare sig hon kände dem eller inte.  Det var verkligen kul att träffa alla - kända som okända.

Lille charmige Albin var kul att få träffa. Mmm, å MammaMinks såklart! Å Rilles rara mamma som jag precis tyckte att jag hade träffat förr (påminde hon inte lite om min egen mamma...?) Å samma med Binks m. fam. och Åsa. Precis som vi träffats förr!

Vi hade ingen brådska därifrån. Jag ville gärna passa på att kramas lite extra med M, det blir ju aaaaaaalldeles för sällan nuförtiden och jag blir så längtig mellan varven!!

Kvart över fem kramades vi iallfall *igen* med alla som var kvar och for tillbaka samma väg till Omi och ytterligare en vårig och jättegod middag. F och jag blev proppmätta och rullade runt på vardagsrumsmattan en liten stund innan vi tackade och åkte hem med saft, kakor och tomatplantor i bagaget. Strax efter nio var vi hemma, tog ett parti mastermind innan vi kröp ner i våra sängar och somnade bums. 

Idag ska jag bara ha en laddaresöndag inför kommande vecka då jag SKA slutföra några dåligt-samvete-och-ont-i-magen-projekt!
Alléz-alléz!!