Barndomsminne 4 - Snelugg
Kanhända var det därför som jag en kväll i sju-åttaårsåldern lånade pappas skäggsax för att själv ansa en lite för lång lugg.
Klipp-klipp. Det blev snett. Klipp-klipp. Äsch, ännu snedare. Klipp-klipp. Ojoj, vad ska mamma nu säga. Klipp-klipp...
"Men älskling, varför har du keps på dig när du ska sova?" frågade mamma när hon vid läggningen kom för att pussa mig gonatt. Jag ljög trovärdigt om att jag "bara ville det". Inga fler frågor. Mamma förstod troligvis.
Morgonen därpå fick hon raka till luggen och sätta upp den med hårspännen och så fick jag se ut när jag gick till skolan. Det var skolavslutningstider och ALLA såg och undrade vad jag hade gjort för jag såg verkligen inte klok ut.
*hahaha*
Tackolov har jag hår som växer som ogräs och det ska man nog vara glad för. Men jag minns också när jag i mellanstadieåldern gjorde som många andra i klassen. Vi klippte av en liten tofs mitt uppe på skallen så att det stod upp några få korta strån mitt i håret. Fråga mig inte varför...
Jag minns att jag skämdes när vi gick till frisören och hon undrade vad jag hade gjort.
hihi och jag behöver väl knappast säga att jag aldrig har gjort det...det kunde ju bli fel *g*
Nämen du var nog bara lite före din tid för 1987 sen hade vi alla superkorta luggar som stod RÄTT UPP! (suck)
kramis
Åh, tack! Nu kom jag på ett nytt minne - frisyrerna från tonårstiden! OJ, vad man touperade!!! Sen sprejade vi med H&M:s hårspray så håret låg som en hjälm på huvudet. Jepps, nu måste jag skriva