Barndomsminne 3 - Melodifestivalen à la 1979
Jag sitter i gillestugan med bandspelaren preppad. Melodifestivalenska snart dra igång. Året är 1979. Jag undrar hur bidragen låter ikväll. Ingen vet, ingen har hört dem innan. Allt är jättehemligt. Annars kan ju låten som vinner diskvalificeras från finalen och DET får ju bara inte hända! Så allt är supersecret ända in i sista stund.
Första låten ska just dra igång. Efter att först ha uppmanat SAMTLIGA familjemedlemmar om att de inte får prata under låtens gång trycker jag ner "rec" och "play" samtidigt på ovansidan av min lilla fyrkantiga bandspelare och trycker upp högtalaren mot TV:ns högtalare. Så sitter jag, med näsan in i TV-rutan, låt efter låt.
En gång kommer pappa av sig och började prata men då får han raskt en tillsägning av mig. Allt inspelas in på bandet såklart och så är den låten körd.
Det är naturligtvis känslan av att kunna nynna vinnarmelodin, ja rent av kunna texten i skolan följande måndag som lockar mig till att så fanatiskt ägna mig mer åt att spela in musiken än att titta på själva programmet (för hur mycket ser man med näsan en decimeter från rutan?).
Följden av detta är att jag som enda person (?) kan hela texten på Norges bidrag "Vi har våra minnen". Minns ej exakt år men det var nog kring 1980 eller så.
"Seg meg, hvad betyd adjö
Er det bara nogot som sårer deg
Tro meg, vi ska ta adjö, icke så som sist
da jeg gikk fra deg.
Jeg vil altid huske deg som en venn
Om vi aldri mere ses igeeeeeen.... (...)"
Första låten ska just dra igång. Efter att först ha uppmanat SAMTLIGA familjemedlemmar om att de inte får prata under låtens gång trycker jag ner "rec" och "play" samtidigt på ovansidan av min lilla fyrkantiga bandspelare och trycker upp högtalaren mot TV:ns högtalare. Så sitter jag, med näsan in i TV-rutan, låt efter låt.
En gång kommer pappa av sig och började prata men då får han raskt en tillsägning av mig. Allt inspelas in på bandet såklart och så är den låten körd.
Det är naturligtvis känslan av att kunna nynna vinnarmelodin, ja rent av kunna texten i skolan följande måndag som lockar mig till att så fanatiskt ägna mig mer åt att spela in musiken än att titta på själva programmet (för hur mycket ser man med näsan en decimeter från rutan?).
Följden av detta är att jag som enda person (?) kan hela texten på Norges bidrag "Vi har våra minnen". Minns ej exakt år men det var nog kring 1980 eller så.
"Seg meg, hvad betyd adjö
Er det bara nogot som sårer deg
Tro meg, vi ska ta adjö, icke så som sist
da jeg gikk fra deg.
Jeg vil altid huske deg som en venn
Om vi aldri mere ses igeeeeeen.... (...)"
Kommentarer
Postat av: Jag
I helgen kom jag att tänka på just hur det var förr med melodifestivalen. Och jag mindes att vi ofta stängde av tv-ljudet och istället hade på radion där det direktsändes samtidigt. På så vis kunde man lyssna på festivallåtarna i stereo. Det kändes ju lite lyxigt!
Trackback