Ps...
Innan jag sätter punkt för ärendet "hästtjuv" så måste jag bara skriva några rader om vad som hände sen.
Dagen efter telefonsamtalet sitter jag i köket och jobbar. Mannen bygger på terassen på baksidan. Plötsligt ser jag genom köksfönstret hur en svartmuskig man tittar mot huset samtidigt som han närmar sig. Efter honom kommer en ung man, en ung kvinna och ett barn.
Jag får hjärtklappning och går och öppnar dörren.
Han frågar efter en person med mitt namn...nåt som kan likna mitt namn iallafall. Jag känner genast igen hans röst och svarar att "Ja, så heter jag" och "det var du som ringde igår va`". Det blir då uppenbart att han inte känner igen mig, jag som isåfall skulle ha trollat bort hans häst. Han har ingen direkt förklaring till hur hästen kunnat försvinna med den tjej som nästan (men inte exakt visar det sig) har samma namn som jag.
Han verkar tillslut övertygad om att det inte ligger något häst begraven här och att jag inte kan vara den han letar efter. Efter lite konversation fram och tillbaka om vem som sagt vad och gjort vad så ursäktar han sig på knagglig svenska, hytter med pekfingret och säger att "han aldrig varit här".
Jag önskar honom lycka till, generös som jag är och stänger dörren. Från garderoben i hallen tittar min nyvunna fyrbenting nyfiket fram och och jag smeker honom lätt på mulen....*öh...not*
Dagen efter telefonsamtalet sitter jag i köket och jobbar. Mannen bygger på terassen på baksidan. Plötsligt ser jag genom köksfönstret hur en svartmuskig man tittar mot huset samtidigt som han närmar sig. Efter honom kommer en ung man, en ung kvinna och ett barn.
Jag får hjärtklappning och går och öppnar dörren.
Han frågar efter en person med mitt namn...nåt som kan likna mitt namn iallafall. Jag känner genast igen hans röst och svarar att "Ja, så heter jag" och "det var du som ringde igår va`". Det blir då uppenbart att han inte känner igen mig, jag som isåfall skulle ha trollat bort hans häst. Han har ingen direkt förklaring till hur hästen kunnat försvinna med den tjej som nästan (men inte exakt visar det sig) har samma namn som jag.
Han verkar tillslut övertygad om att det inte ligger något häst begraven här och att jag inte kan vara den han letar efter. Efter lite konversation fram och tillbaka om vem som sagt vad och gjort vad så ursäktar han sig på knagglig svenska, hytter med pekfingret och säger att "han aldrig varit här".
Jag önskar honom lycka till, generös som jag är och stänger dörren. Från garderoben i hallen tittar min nyvunna fyrbenting nyfiket fram och och jag smeker honom lätt på mulen....*öh...not*
Kommentarer
Postat av: Minks
Okej, det där är riktigt riktigt skumt! Han hade väl kunnat vända redan när han såg huset, kan det finnas något stall här? Eh nä!
Lås om dig ordentligt!!!!!!
/ms chicken
Postat av: Jag
Jag kan inte låta bli att göra annat än småle åt hästhistorien! Det var väl bland det konstigaste jag hört på länge!
Trackback