"Det var en gammal törnrosa"
Ms bonusfarmor somnade in i onsdags morse efter en längre tids kamp mot KOL. 89 år. Vi var och besökte henne i onsdags kväll, direkt efter hemkomsten från Dalarna.
Hon såg så fridfull ut där hon vilade inne i samma rum på hemmet som hon bott senaste året. Det gråsprängda håret låg nykammat bakåt. Vi var vana att se henne med ett riktigt bedhair som M och hon skrattande försökte kamma ner var gång vi var där.
Blek och vacker som som snövit, klädd i en vacker 50-tals gammelrosa klänning, nedbäddad mellan vita lakan. Ovanpå lakandet låt en lila tulpan. Så vackert. Så enormt fridfullt. Bonusfarmor hade tyvärr hunnit bli bitter mot slutet och i sin ensamhet börja fabulera ihop misstro om personer som stod henne nära. Nu såg hon ut att ha kommit hem. Friden var total, hennes ansikte slätt och nöjt.
F stannade till en början i hemmets fikarum och kikade på Mr Bean. Eftersom hon inte kände bonusfarmor så fanns det ingen anledning för henne att följa med in. När jag kom ut till henne och berättade hur vacker gammelfarmor var så ville hon också titta in - okej - så det fick hon.
"Visst var hon vacker? Som törnrosa" började jag när vi var på väg att lämna hemmet för sista gången.
"Men mamma!" F rynkade ögonbrynen och tittade uppfodrande på mig. "Törnrosa är ju inte sådär gammal" fortsatte hon förebrående.
End of conversation!
Hon såg så fridfull ut där hon vilade inne i samma rum på hemmet som hon bott senaste året. Det gråsprängda håret låg nykammat bakåt. Vi var vana att se henne med ett riktigt bedhair som M och hon skrattande försökte kamma ner var gång vi var där.
Blek och vacker som som snövit, klädd i en vacker 50-tals gammelrosa klänning, nedbäddad mellan vita lakan. Ovanpå lakandet låt en lila tulpan. Så vackert. Så enormt fridfullt. Bonusfarmor hade tyvärr hunnit bli bitter mot slutet och i sin ensamhet börja fabulera ihop misstro om personer som stod henne nära. Nu såg hon ut att ha kommit hem. Friden var total, hennes ansikte slätt och nöjt.
F stannade till en början i hemmets fikarum och kikade på Mr Bean. Eftersom hon inte kände bonusfarmor så fanns det ingen anledning för henne att följa med in. När jag kom ut till henne och berättade hur vacker gammelfarmor var så ville hon också titta in - okej - så det fick hon.
"Visst var hon vacker? Som törnrosa" började jag när vi var på väg att lämna hemmet för sista gången.
"Men mamma!" F rynkade ögonbrynen och tittade uppfodrande på mig. "Törnrosa är ju inte sådär gammal" fortsatte hon förebrående.
End of conversation!
Kommentarer
Trackback