Irit-skit
"Iriten kommer ytterst sällan på båda ögonen samtidigt" sade en ögonläkare lugnande till mig när jag sade att det även värkte i det friska ögat. Han visste kanske inte hur rätt han hade för i samma stund som det sjuk ögat blev friskt så blev det friska ögat sjukt. Tragikomiskt och akuten nästa.
I R I T - regnbågshinneinflammation - kan man få om man har en bakomliggande autoimmun sjukdom, t ex reumatism. Eller för att man är bärare av genen HLA B27. Eller för att man blivit kall. Eller är förkyld. Eller sovit dåligt. Eller är stressad. Eller för att man ärvt det. Eller bara sådär, utan anledning.
I Sverige undersöker man inte bakomliggande orsak om det inte finns nåt som indikerar att det skulle finnas nåt bakomliggande, som ryggvärk eller allvarliga problem med magen. Jag har inga sådana symtom men en pappa att tack för arvet. Jag får fortsätta undra vad min anledning är och bara vänta på att nästa omgång ska komma. För det gör det.
Irit är vaken orsakat av virus eller bakterie. Det har alltså med immunförsvaret att göra - eller rättare sagt avsaknad av tillräckligt starkt immunförsvar. Iris, den i mitt fall bruna regnbågshinnan, blir inflammerad och det påverkar i sin tur musklerna i ögat. Det gör grymt ONT vid minsta rörelse av ögat. Det blir också tryckömt, läskigt rött och ljuskänsligt.
Iris får muskelavslappnande droppar för värken. "Som att spjälka en bruten arm" jämförde läkaren jag träffade sist. Regnbågshinnan får vila och pupillen blir ENORM. Detta för att den inflammerade iris inte ska fästa mot linsen.
Resultatet är otäckt OM den fäster. Jag råkade ut för det en gång. Pupillen tog form av ett stekt ägg och kunde ha skadat synen permanent om jag inte fått hjälp i tid. Jag hann precis komma till akuten i tid för att få Atropindroppar (som Cyklogyl fast starkare tror jag) som gjorde att iris släppte fästet.
Mot inflammationen får jag cortison att droppa i ögat. Det känns förstås inte riktigt bra att pumpa ögat fullt med cortison. Men allt som kan hända är att man får gråstarr. Det låter kanske konstigt men jag riskerar inte synen mer än så iallfall - jag försöker glädjas åt det lilla!
"Summan är konstant" brukar jag säga i alla möjliga och omöjliga lägen. Antingen har jag haft det för jävla bra på sista tiden med lyckligt giftemål och en underbar man och detta ska få plus- och minus-vågskålen att väga jämt igen. Det känns som en fullt trolig anledning - så bra är det att vara gift med M!
Å andra sidan så det känns som om giftemål (lycka) och förlusten av pappa (olycka) redan tagit ut varandra.
Jag hoppas hellre på att nåt underbar snart kommer att inträffa, nåt stort som kan skapa jämvikt till ledsamheten i mitt själafängelse. Ovissheten är ibland olidlig men jag får väl svar förr eller senare.
Tills dess får jag ge mig till tåls och fortsätta droppa, droppa, droppa.....
I R I T - regnbågshinneinflammation - kan man få om man har en bakomliggande autoimmun sjukdom, t ex reumatism. Eller för att man är bärare av genen HLA B27. Eller för att man blivit kall. Eller är förkyld. Eller sovit dåligt. Eller är stressad. Eller för att man ärvt det. Eller bara sådär, utan anledning.
I Sverige undersöker man inte bakomliggande orsak om det inte finns nåt som indikerar att det skulle finnas nåt bakomliggande, som ryggvärk eller allvarliga problem med magen. Jag har inga sådana symtom men en pappa att tack för arvet. Jag får fortsätta undra vad min anledning är och bara vänta på att nästa omgång ska komma. För det gör det.
Irit är vaken orsakat av virus eller bakterie. Det har alltså med immunförsvaret att göra - eller rättare sagt avsaknad av tillräckligt starkt immunförsvar. Iris, den i mitt fall bruna regnbågshinnan, blir inflammerad och det påverkar i sin tur musklerna i ögat. Det gör grymt ONT vid minsta rörelse av ögat. Det blir också tryckömt, läskigt rött och ljuskänsligt.
Iris får muskelavslappnande droppar för värken. "Som att spjälka en bruten arm" jämförde läkaren jag träffade sist. Regnbågshinnan får vila och pupillen blir ENORM. Detta för att den inflammerade iris inte ska fästa mot linsen.
Resultatet är otäckt OM den fäster. Jag råkade ut för det en gång. Pupillen tog form av ett stekt ägg och kunde ha skadat synen permanent om jag inte fått hjälp i tid. Jag hann precis komma till akuten i tid för att få Atropindroppar (som Cyklogyl fast starkare tror jag) som gjorde att iris släppte fästet.
Mot inflammationen får jag cortison att droppa i ögat. Det känns förstås inte riktigt bra att pumpa ögat fullt med cortison. Men allt som kan hända är att man får gråstarr. Det låter kanske konstigt men jag riskerar inte synen mer än så iallfall - jag försöker glädjas åt det lilla!
"Summan är konstant" brukar jag säga i alla möjliga och omöjliga lägen. Antingen har jag haft det för jävla bra på sista tiden med lyckligt giftemål och en underbar man och detta ska få plus- och minus-vågskålen att väga jämt igen. Det känns som en fullt trolig anledning - så bra är det att vara gift med M!
Å andra sidan så det känns som om giftemål (lycka) och förlusten av pappa (olycka) redan tagit ut varandra.
Jag hoppas hellre på att nåt underbar snart kommer att inträffa, nåt stort som kan skapa jämvikt till ledsamheten i mitt själafängelse. Ovissheten är ibland olidlig men jag får väl svar förr eller senare.
Tills dess får jag ge mig till tåls och fortsätta droppa, droppa, droppa.....
Kommentarer
Postat av: Minks
Hjärtat, det kommer snart! Tro mig!/m
Trackback