Ingen vill veta var du köpt din tröja...
Jag skrev tidigare om vikten av att kommunicera. När två personer möts och båda har viljan att förstå varandra, lyssna och respektera varandras åsikter.
Men tänk så skört det är. Det räcker med att den ena parten inte har förståelse för den andra. Katalysatorneffekten uteblir. Inget annat händer än att någon av parterna blir besviken för att den andra inte förstår.
Det finns många exempel. Här är bland andra ett praktbrott mot alla oskrivna kommunikationslagar:
1. En mamma tar med sin ettåriga dotter, skrikande av öronvärk till läkaren. I all välmening för sin dotter vill hon inte ge henne penicillin i onödan. Hon frågar läkaren om det är nödvändigt att skriva ut medicin och vad som kan hända om de avvaktar.
Läkaren väljer att inte förstå mammans syfte. Inte heller ställer han några vidare frågor utan lutar sig tillbaka och säger: "Vad vill du att JAG ska göra. Det kan vara inflammation i innerörat och jag vet en i Norge som fick blodförgiftning av det och dog". Mamman blir så förbannad att hon rusar ut ur rummet, gråtandes och förbannar denna mycket osmidige läkare.
Om läkaren hade haft ett uns av vilja att kommunicera så hade han lyssnat, ställt frågor och försökt förstå mammans oro. Kanske till och med erbjudit en extra läkartid. En länk hade svetsats till kommunikationskedjan och förtroende skapats. Mamman hade blivit nöjd och läkaren känt att han gjort ett gott jobb.
Alla borde få lära sig mer om kommunikation. I på dagis, i skolan, på arbetsplatsen och inom vården. Jag tror att människor skulle må så mycket bättre då - hela världen skulle se så mycket bätte ut!
Men tänk så skört det är. Det räcker med att den ena parten inte har förståelse för den andra. Katalysatorneffekten uteblir. Inget annat händer än att någon av parterna blir besviken för att den andra inte förstår.
Det finns många exempel. Här är bland andra ett praktbrott mot alla oskrivna kommunikationslagar:
1. En mamma tar med sin ettåriga dotter, skrikande av öronvärk till läkaren. I all välmening för sin dotter vill hon inte ge henne penicillin i onödan. Hon frågar läkaren om det är nödvändigt att skriva ut medicin och vad som kan hända om de avvaktar.
Läkaren väljer att inte förstå mammans syfte. Inte heller ställer han några vidare frågor utan lutar sig tillbaka och säger: "Vad vill du att JAG ska göra. Det kan vara inflammation i innerörat och jag vet en i Norge som fick blodförgiftning av det och dog". Mamman blir så förbannad att hon rusar ut ur rummet, gråtandes och förbannar denna mycket osmidige läkare.
Om läkaren hade haft ett uns av vilja att kommunicera så hade han lyssnat, ställt frågor och försökt förstå mammans oro. Kanske till och med erbjudit en extra läkartid. En länk hade svetsats till kommunikationskedjan och förtroende skapats. Mamman hade blivit nöjd och läkaren känt att han gjort ett gott jobb.
Alla borde få lära sig mer om kommunikation. I på dagis, i skolan, på arbetsplatsen och inom vården. Jag tror att människor skulle må så mycket bättre då - hela världen skulle se så mycket bätte ut!
Kommentarer
Trackback