Ovanligt kul!
Jag har gått och klagat på jobbet i flera år känns det som.
Det har varit fettoboring och sugit - - - - - - - - - - - !
Åtminstone i månader.
Har velat söka mig bort - och som sagt även sökt.
Nu är det plötsligt kul igen. Jag får göra saker som jag är utbildad för. Det k-ä-n-n-s länge sen men är egentligen inte sant för det har jag ju gjort hela tiden. Låt mig därför lägga till "meningsfulla saker" till meningen "som jag är utbildad för". Men hur som helst, känslan finns där. Att jag gått och gjort fel saker. Kännt hur min kompetens glidit mig ur händerna...och ebbat ur min hjärna.
Min kompetens känns nyttjad till max nu. All of a sudden! Det är Flash och InDesign, Dreamweaver och Photoshop i en härlig och fartfylld röra. 11 timmars arbetsdag varje dag den här veckan. Hem sent. Upp tidigt. Inte ens det har varit jobbigt. Allt som hänt är att jag blivit rödögd, pigg, hungrig och sovit gott om nätterna. Ja, erkänns, väldigt få pussar på mannen har det hunnit bli då, men det ska åtgärdas. Promise.
Idag tog jag mig dessutom an att intervjua några personer till personaltidningen och tog även några shots. Av detta ska jag knåda ihop en läsarvänlig artikel om Off-Shore. Oh, det var sannerligen några år sen jag knäckte som reporter. Närmare bestämt kring femtontalet! Men redaktionen verkar ha tillit till mig och min kompetens. De sväljer mina argument med hull och hår och jag känner mig så...."användbar" (måste läsas med en positiv klang annars kanske meningen uppfattas som...självuppoffrande eller nåt).
Det underliga i hela glädjeruset är att jag på bussen på väg hem upptäcker att jag sitter och tänker på hur meningslöst livet är. Att jag inte tycker livet fyller någon funktion. Ingen ny tanke ioch för sig. En sån som kommer och går. Just nu är den här och hälsar på igen. Jag tror jag vet varför - jag är nog riktigt trött efter veckan. Bäst jag går och sover, det känns säkerligen mer meningsfullt imorgon.
Det har varit fettoboring och sugit - - - - - - - - - - - !
Åtminstone i månader.
Har velat söka mig bort - och som sagt även sökt.
Nu är det plötsligt kul igen. Jag får göra saker som jag är utbildad för. Det k-ä-n-n-s länge sen men är egentligen inte sant för det har jag ju gjort hela tiden. Låt mig därför lägga till "meningsfulla saker" till meningen "som jag är utbildad för". Men hur som helst, känslan finns där. Att jag gått och gjort fel saker. Kännt hur min kompetens glidit mig ur händerna...och ebbat ur min hjärna.
Min kompetens känns nyttjad till max nu. All of a sudden! Det är Flash och InDesign, Dreamweaver och Photoshop i en härlig och fartfylld röra. 11 timmars arbetsdag varje dag den här veckan. Hem sent. Upp tidigt. Inte ens det har varit jobbigt. Allt som hänt är att jag blivit rödögd, pigg, hungrig och sovit gott om nätterna. Ja, erkänns, väldigt få pussar på mannen har det hunnit bli då, men det ska åtgärdas. Promise.
Idag tog jag mig dessutom an att intervjua några personer till personaltidningen och tog även några shots. Av detta ska jag knåda ihop en läsarvänlig artikel om Off-Shore. Oh, det var sannerligen några år sen jag knäckte som reporter. Närmare bestämt kring femtontalet! Men redaktionen verkar ha tillit till mig och min kompetens. De sväljer mina argument med hull och hår och jag känner mig så...."användbar" (måste läsas med en positiv klang annars kanske meningen uppfattas som...självuppoffrande eller nåt).
Det underliga i hela glädjeruset är att jag på bussen på väg hem upptäcker att jag sitter och tänker på hur meningslöst livet är. Att jag inte tycker livet fyller någon funktion. Ingen ny tanke ioch för sig. En sån som kommer och går. Just nu är den här och hälsar på igen. Jag tror jag vet varför - jag är nog riktigt trött efter veckan. Bäst jag går och sover, det känns säkerligen mer meningsfullt imorgon.
Kommentarer
Postat av: Jag
Det är alltid roligt att vara användbar på jobbet! Men samtidigt gäller det att det inte blir för mycket att stå i. Det är en svår balans...
Meningslöshet? Tja, ur jobbperspektiv kan jag tycka det är rätt meningslöst ibland. För inte 17 skulle jag arbeta om jag blev mångmiljonär. Sysselsätta mig - JA, men inte arbeta där jag är idag. Så; på sitt sätt kan jag känna igen mig i den där meningslösheten. Men så när jag kommer ut till stallet och rider en sväng i skogen - då känner jag LIVET i mig - DET känns som meningsfullt!
Trackback