cinks

Ögonblicksbild. Snön faller ute, det är januari och jag sitter inne och sippar latte. Det är fredag. Jag pratade just med en fd chef. "Du har bytt namn" uppmärksammade han och gratulerade till bröllopet.  "Jaha, så nu kan killarna sluta drömma då....".



Det var MINUSGRADER i stallet igår, tro mig. Trots mina bästis-fleeceunderställsbyxor som jag fick av M i födelsedagspresent trängde kylan genom märg och ben. "Varmt bad eller dusch, varmt bad eller dusch" var det enda jag kunde tänka på. F fick favorithästen Idefix som vanligtvis är så himla snäll och beskedlig. Tydligen gör kyla hästarna pigga och busiga. Idefix var inte undantagen. Han bockade, bökade, stampade och skulle ABSOLUT ner till höet.
 
När jag skulle försöka hålla i hans huvud så donkade han upp det rakt på min underläpp. Pang. Svullna, svullna.  Helst hade jag velat gråta. Jag är inget vidare på att fixa stora hästar. Jag har umgåtts för lite med hästar och blir lite osäker på hur de fungerar generellt - och det känner de förstås! Ridläraren kom till undsättning  och tills sist var tränset på. "Jag ska ALDRIG börja rida" tänkte jag. Det gäller förstås inte idag.

F bestämde sig för att rida barbacka och hade ont i benen imorse men gnällde måttligt och var riktigt pigg. Jag översköljdes av en sån beundran och kärlek till henne i bilen på väg till skolan och sade det också till henne. Jag tror hon tog in det, var tyst en stund och berättade sen med allvarlig röst att fröken sagt att hon kommer att bli strängare med att barnen ska komma i tid på mornarna.
Fniss, jag älskar dig också, lilla F!